Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 mars 1850, sida 4

Hur ljuft och saligt i de nya gärdar! En guldstad, genomskinlig såsom glas. Se portarna, se muren som den vårdar, Af perlor, jaspis, sardis och topas! Hår mattas ögat, tanken faller neder Sin vinges slygt mot jorden och tillbeder. Men intet tempel sinnes i den staden, Allsvåldig Gud år helgedomen der, Och myriader sola sig i baden Af etherglansen öfver allt dem når, Det hvarken skymmer der ej heller fryser Ty Gud år soln, som vårmer och upplyser. Hvad synes dig Atlantis emot detta, Hvad Solens stat, som Campanella såg? Har Utopien något till att såtta Bredvid den verld, som öfver Patmos låg? Ger Zendas låra båttre tröst, ger Bramas? Ge Buddas, Fos, Confucii och Lamas? Hvad jordens snillen tånkt, dess skalder diktat, Den fromme djupast i sitt hjerta rönt. Hvad andeverlden sjelf för jorden biktat Som Elyseen eller Gimle skönt, Det sammanflyter allt i gudaflamman, Som enar tid och evighet tillsamman. Men hur skall detta ske-? Du såkert spörjer: Skall jorden blifva liksom himlen ren Och Kedars hyddor, der nu hjertat sörjer. Af paradisets fröjder hvimla sen? Och englar, svåsvande från etherns troner På lätta vingar, söka lågre zoner? Skall eden äter blomstra upp i gruset, Så skönt, som innan Eva äpplet tog Och rosen, sakta smekt af morgonljuset, I ambradoft på Gihons strånder log? Skall Adams-sonen med Serafens tunga, Som morgonstjernorna, Guds läf besjunga?Du spörjer, undrar, forskar, efterfrågar Med hjertlig långtan: -hur skall detta ske? Men svara på den srågan ingen vägar, Hvars blickar icke himlen öppen se; En blott har sett den sådan hår på jorden, Rådfråga honom: Siaren från Norden. A.....