Insändt. Svar på en i Cötheborgsbladet för den 16:de dennes insänd artikel. Utan afsigt att taga -Folkets Råstoch dess kommunistiska id6er i försvar, kan jag likvål icke undertrycka några reflexioner öfver ofvannåmnde artikel. Den vårde insåndaren påstär bland annat, att det ännu år nåstan endast på krogar och af i ordets egentliga bemårkelse dåligt folk ifrågavarande tidning, låäses. För att yttra sitt omdöme öfver nåmnde tidning måste hr insändaren naturligtvis sjelf hafva låst densamma. Och till hvilken kathegori man då skall hånföra insåndaren, antingen till den allmånna, -i ordets egentliga bemårkelse dåligt folk, eller till den genom ordet -nåstan, andantagna, år temligen problematiskt. Jag sör min del vågar åtminstone ej försöka bevisa, att insåndaren hörer till den sednare. Och att insåndaren såger, att -Folkets Röstnåstan endast låses på krogar, kommer sig förmodligen deraf, att hvars och ens erfarenhet vanligen inskrånker sig inom den krets, der man för det mesta vistas. Når nu ins. längre ned såger: Innan denna Orm-röst hunnit allt för mycket rinslingrasig bland de arbetande klassernaÅc., så förutsåätter ju detta, att denna Orm-röst(för att nyttja insändarens eget kraft-uttryck) redan något inslingrat sig bland de arbetande klasserna och att dessa följaktligen låsa den omberörde tidningen; alltså åro de desamme, som af ins. fått den vackra benåmningen, ri ordets egentliga bemårkelse dåligt folk. Man måste sannerligen besitta en temmelig stor sAvantitet af oförskämahet och ekamlöshet, sör att i vär tid. insör ett samhålle, i hvilket många individer ur de s. k. arbetande klasserna åtnjuta elt allmånt och vålsörtjent anseende och aktning, yppa sådana åsigter. Ins. vill eljest gifva sig ett sken af att vara en af folkets sanna vånner. Ins. tyckes imellertid ej vara så nogråknad mot sina vånner, ifräga om titlarne. Hvad slutligen angår det skadliga inflytande, som låsningen af Fokels köst., enligt insåndarens åsigt, skulle hafva på de arbet ande klasserna, så år det vål ej så förfärligt stort, som ins. tyckes förestålla sig. Ty att ins. måste hafva låst den oftanåmnde tidningen, år ofvanföre visat, och likvål har herr ins. ju icke blifvit hånförd af dess kommunistiska ider? Tror nu ej herr insåndaren, att samma förhållande kan ega rum i fråga om de arbetande klasserna? Eller tror ins. att man nådvåndigt måste antaga och gilla allt, som står i en tidning, dersöre att man låser densamma? Insåndarens eget förhällande bevisar ju raka motsatsen. Insåndarens rai— — . sonnement motsager sig således sjelft och synes sakna all giltig. grund. Om ins. hade uppvisat det falska i -Folkets Råsts tendens och visat hvad som var rått eller orått i densamma (jag påstår neml. icke att -Folkets . I