Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 mars 1850, sida 2

våsende voro starka motsalser till systerns leka, assallna utseende och stela beråknade umgångessätt. Waldenauska samiljens vistande hade blifvit beståmdt till endast tvenne dagar, men hastigt ökade sig dessa till en vecka. Hvarje afton beslöt man, att följande dagen fortsätta resan; men ett inbjudande förbindligt ord, ån af brukspatronen, än af den vänliga värdinnan, eller någon af döttrarna, var ej lått att emotstå. Dagarne omvexlade med de nöjen, landtbygden och en romantisk natur ega att erbjuda, och Svenborgs blifvande slågtingar voro nu fullkomligt hemmastadda inom en familj, som ehuru hemsökt af bekymmer, likvål med öppen och okonstlad hjertlighet mottog och bemötte alla dem, hvilka sjelfva öppet, utan lösa biafsigter, sökte deras nårmare bekantskap. Tiden för major Waldenaus anlåndande till Edshammar var vål ej den mest lyekligt valda, men familjefadern, hvars starka vilja, någon gång — ehuru ej alltid — förmådde att besegra sitt nedtrycka lynne, bemödade sig om, att åtminstone dessa dagar antaga ett sken af lugn. (Forts.) — — AWWl— qr