Meddeladt. ) Litteratur. Barnvännen, läsning för de små, år titeln på en i Götheborg utgifven tidskrift för barn, hvilken sedan September månad utkommit med ett ark hvarje månad; priset 4 sk. arket, eller för hela verket, beråknadt till 16 ark eller håften, 1 rdr 16 sk. banko. Reqvisitioner insåndas till redaktionen af Barnvannen i Götheborg. Barnvånnens innehåll år: låmpadt för små låsares vanliga benågenhet till ombyte af åmnen för sina tankar, af sårdeles omvexlande beskaffenhet, såsom: bref med dertill bifogade smårre poäömer i alfabetisk ordning, sagor, bordsböner, morgonoch aftontankar, den beråttnade modren, samt små sänger i hvarjehanda ämnen, jemte korta sedolårande beråttelser. Hår och der förekomma åfven lithograsier, för att åskådliggöra åtskilligt af hvad i beråttelserna förekommer. Barnvånnens innehåll år till stilen låttfattligt och okonstladt, utan att nedsjunka till pjoller eller obetydligheter; dess anda glad, oskuldsfull och religiös, såsom det goda, oförderfvade barnets sinne. Hos sådana barn skall denna tidskrift utan tvifvel finna ett vålvilligt emottagande och lemna mången nyttig lårdom, helst som barnen såvål i de små poemerna, som i beråttelserna, finna många vackra och bevekande anvisningar att kånna och ålska den himmelske barnvännen, och de hulda, kårleksfulla våsenden, Han sänder att vaka öfver de små. Dessa anvisningar åro synnerligen passande och låmpliga att i barnahjertat inplanta kärlek till Gud och denna lugnande förtröstan till hans saderliga styrelse, hvilken såsom det båsta arf från det en gång lemnade föråldrahemmet följer den unge verldsborgaren genom alla skiften i lifvet. Genom att anföra några af de små vackra styckena i bunden stil, torde nåmnde tidskrifts syftning båst kunna ådagalåg gas. Vaggsång. En liten engel står och ser på barnet, som i vaggan ler. Hans ena hand dess kinder smeker, den andra med små foglar leker, som flyga kring hans blomsterkrans; de flyga lustigt och i dans. Och solen blickar in och ser den lilla, som i vaggan ler. Och blommor, soglar högre blänka, når gyllne strålar glans dem skånka. Snart lillan slumrar in så sött, af bara glådje ljuflig trött. I drömmen barnet vingar får, likt engeln, Som vid vaggan står. Och hand i hand de flyga samman mot himlen upp med fröjd och gamman. Der leka de, hos barnens vån, som solen år i himmelen. Tillågg når den lilla gråter: Men gråter barnet, engeln går så sorgsen bort — se hvar han står! Han vill så gerna återkomma och vara hos sin ålsklings-blomma. Den blomman år hans lilla vån: blif snåll! så kommer han igen! Adolfs morgontankar. Tack, Herre Gud! för nattens frid. Det år så godt att sofva få och drömma om de många små, som leka omkring dig. Den glådjen förestår ock mig, om jag Dig älskar öfver allt och gerna gör som Du befallt, i all min lefnads tid. Amen! Afton-suckar. Tack, Frålsare! för hvarje dag, som framgår-efter ditt behag och till din åra lånder! Visst år jag ofta glömsk och svag och felar mången gång; men tag mig då i dina hånder och hjelp att jag må låra mig att gerna, troget lyda Dig! Amen! Såsom prof på de i alfabetisk ordning förekommande små poömerna, följer en till bokstafven D. Dockan. En liten flicka lekte glad med dockan sin, och ofta bad hon Gud, att lif åt dockan gifva, så att hon menniska fick blifva. ,Ack! att hon kunde tala, gå! Jag skulle kunna låra då hvad jag nu kan och veta får allt framgent, ifrån år till år., Så tånkte flickan. Tiden gick — hon mer och mer att göra sick; och snart hon fullväxt blef och stor, vid tjugu år var maka, mor. Då hennes önskan uppfylld var; ty samma kårlek, som hon bar för dockan uti spåda år, hon sina barn nu skånka får. Den våxt, som hon; den våxer ån och gränslös år, som himmelen. — Det hår ofvan ur barnvånnen anförda torde varda nog såsom en anvisning åt tånkan—