Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1850, sida 1

nuters förlopp. Det år kuriöst, yttrade han. — -Uvilket? frågade systern. — Åjtt Anglin kunde veta, att jag var hår. Der lår bli stort kalas i morgon på midsommarsqvållen. Det år kyrkoherdens södelsedag. Är du bjuden, bror Carl2— -Nej visst icke. — vbå reser icke eller jag. Kan ej presten se svåger min, så slipper han att se mig, åtminstone i morgon., — ÄIcke skall du för min skull försaka I kalaset. — Åh lappri, förlusten år inte stor. Men. men ... det kan vål hånda, att Bina Å sig skyldig att resa, för fru Anslins skull. Jag tycker just icke det vore nådigt; men bror och Gunilda Ånältur vål om hustru min oci flickorna . — Nägra ursåkter behöfvas icke, afbröt Wejland småleende. Du, din hustru och era barn åro lika litet skyldige oss råkenskap för era handlingar, som vi er för vära.— tt par ord i tysthet, hviskade bergsrådet, och de båda svågrarna blefvo allena. Jag ger dig ett par dagars betånketid. Öfvervåg noga, om inte det åndå vore bra at