Insändt. Till närmare upplysning angående de åmnen, som afhandlas i Handels-och Sjösartstidningen för den 13:de Mars, under rubrik Om straff å norrsk undersåte, som begår förbrytelse i Sverige meddelas följande: Den anmårkta omständigheten, att böte hår i riket ådömde för brott tilltalad Rorrman, ej uttagas af norrsk embetsmyndighet år långe kånd af våra embetsmyndigheter grånsorterne, der dylika fall ofta förekomma De norrska embetsmånnens vågran, att sagde hånseende lemna handråckning, grundas på tydlig lag. Den norrska kriminallagen -Lov angaaende förbrydelser, den 20 Augus 1842:, innehåller nemligen, i 1:sta kapitlet I:sta S, att Norrmån straffas efter norrsk lag för förbrytelser, dertill de i eller utom rike gjort sig saker. Ett straff ådömdt efter svensi lag får således icke verkstållas. De norrska embetsmyndigheternes förfarande år således lått förklarligt, hvad deremot e kan sågas om våra lagstiftares beteende, at ej söka bringa till öfverensstämmelse begge rikenas lagstiftning, utan efter meddelandet a den norrska beståmmelsen låta qvarstå sådan stadganden, som Kongl. förordningen den I:st Juni 1819, hvilken uttryckligen föreskrifver att norrska undersåtares förbrytelser hår Sverige skola dömas af behörig domstol i Sve: rige, efter svensk lag. Den i Handelsoch Sjösarts-tidningei framstållde förmodan, att olosligt timmerhygg åfven i Norrige anses som brott, år riktig Påföljden för ett sådant brott efter norrs! och svensk lag år likväl högst olika, ty d skogsåverkan, efter svensk lag, anses som et ej sårdeles vanhedrande förbrytelse, straffa den i Norrige lika med annan stöld, enlig kriminal-lagens 19:de kapitel. Jurist.