Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1850, sida 2

mentschefen, hvilken väl åfven så kommer att göra, sedan åfven han af korrespondenter . och sinterlokutörer blifvit inblandad i saken. Det skulle icke eller skada om författaren af den insånda uppsatsen i N:o 62 af Handelstidningen, hvilken såger sig ri följd af sin stållning hafva varit i tillfålle att noga inhemta förhållandets, ville låta allmånheten få del af den officiela undersökningen, rörande kapten Cassels sdödssått?, som han påstår -hafva hårledt sig från mjeltsjuka-. — Antager man 1) att kapten C. verkligen varit mjeltsjuk, 2) att han af regementschefen blifvit uppförd på förSlaget till den ledigvarande majorsplatsen, och 3) att han på enskilt våg erhållit underråttelse om, alt han vid befordringsfrågans slutliga afgörande skulle, i följd af ett fråmmande, måktigt inflytande, blifva förbigången; så torde man 4), utan all fruktan att misstaga sig, håraf kunna draga den slutsats, att Ådödssättete, katastrofen, åtminstone påskyndats af denna prejudice, och då stadnar i det stora hela taget interlokutörens försvar för den utpekade, inflytelserike förmannen vid blotta — försöket, hvilket dock i sinom tid kan hafva ganska goda följder, ty -ut desint rires, lamen est laudanda voluntas ). Interlokutören har Jagt mycken vigt deruppå l) att han icke år mililär-2) icke ens bersonligen kånner den utpekade, inflytelserike fsormannene, och 3) -framför allt hvarken år eller vill vara någon tidningskåmpe. Hvad betråffar det första af dessa förhållanden, får undertecknad af allt hjerta gratulera interlokutören, alldenstund en sjelfståndig mi litårsperson i våra dagar just icke har något skål att glådjas öfver sin ställning i samfundet. Vidkommande det andra förhållandet, så torde det snart komma att förändras, och äfven i detta fall tar jag mig friheten lyckönska interlokutören och kan försåkra honom, i håndelse han icke redan sjelf mycket vål skulle kånna det, att den person, till hvars försvar han så ådelmodigt och naturligtvis åfven oegennyttigt upptrådt, år en connaissance ä faire. Hvad åter det tredje förhållandet angår, får jag framför allt lyckönska interlokuören, ty af alla värf, man kan åtaga sig, år intet otacksammare, ån tidningskämpens,, utom möjligtvis i sådana sall, som det ifrågavarande, då man med devisen -Fiat justitia l i skölden, upptråder på den publicistiska arenan såsom en utpekad inflytelserik personsopåkallade vapendragare. Mången har erhållit sina riddarsporrar för vida mindre, och skulle interlokutören i en framtid erhålla antingen dem, eller något dermed eqvivalent, så kan man med fulla skål såga, att han år -ter quaterque felix. Vi se troligtvis snart hvarandra åter. Demotes. ) Fastän krafterna fattas, blir dock viljan berömvård.