AA — — Korrespondens. Stockholm den 12:te Mars. Hår år icke blott för det nårvarande Marsombytligheter i våderleken, utan, såsom det påstås, åfven i politiken; ehuru naturligtvis ingen trogen undersåte tånker på något, liknande Mars-tilldragelserna 1792 och 1809. Man kan knap past återhålla sin förvåning, då man ser denna snart sagdt allmänna oefterråttlighet, som råder i nåstan alla våra angelågenheter; och hvad som i synnerhet måste våcka förvåning år att se den liknöjdhet, hvarmed den fortfar ofvanifrån, under det att den allt mera öfverklagas nedifrån. Detta kan blott förklaras deraf, att i vårt statsskick icke finnes ringaste beröring emellan makten och folket, utan att emellan dem står en kohort, som under hvarjehanda former tillskansat sig all inflytelse. på den förra, under det att den förlorat allt förtroende hos det sednare. Denna kohort gör således allt, för att hindra meddelandet dem emellan, och den har lyckats deri, mera ån hvad den troligen sjelf kunnat vänta, i följd af dessa olyckliga förhållanden, som så lått och ofta uppstå, nemligen att, på samhållets höj der, sjelssörtroendet stiger i samma mån, som misstroendet utbreder sig i dålderna. I regeringen går underligt till. Som man sett, har under sednare tiden en hel hop årenden afg gjorts på ett sått, som icke just antyder några vål dfverlagda och till såkert råttesnöre antagna principer i de delar, der man likvål började med att utlofva en liberal verksamhet. Man föråndrar detaljerna, snarare i en motsatt rigtning och partielt; ehuru det lått inses, att egentliga orsaken till att dessa detaljer förefalla ofullkomliga år, att sjelfva principerna icke blifvit konseqvent tillåmpade. Vidare inlåter man sig fortfarande i reglementerande och inblandande uti hvad som dock icke endast alltid måste låmpligast lemnas åt enskilt omtanka och allmånhetens eget omdöme, utan åfven i sådant, som tillfyllest visat, att den befunnit sig vål af just denna befrielse från småaktiga och alltid ofullståndige, hämmande och missledande föreskrifter. Man kan knappast förestålla sig hvad denna svaghet redan våckt för vidriga kånslor hos allmänheten, och om den fortfar, kommer den att i ånnu hurtigare proportion åstadkomma missnöje och obelåtenhet. Inom befordringsvåsendet har den sednare tiden visat så många godtyckligheter och en sådan anda, icke blott af eftergifvenhet för ett olyckligt favoritsystem, utan åfven af bifall till ett förnedrande spionerioch förföljelsesystem, att vi i detta afseende snart befinna oss vårre, ån för några decennier sedan, då det vål infördes och till en viss grad fullföljdes, men likvål, åtminstone emellanåt, gjordes mindre olidligt, genom mellankomsten af chesernes förtroende och heder: krafter, som numera knappast tyckas finnas, sedan förtroendet synes slutit sig till några få allena, hvilkas hederskånsla icke just synes vara af det åkta slaget. Hvad som i detta afseende dessutom år högst mårkvårdigt, år den bitterhet, som synes vara rådande emot dem, som visat ringaste deltagande för representations-reformen, deras sympathier må nu hafva varit emot eller för det kongl. förslaget. Detta har, i synnerhet inom det militåra området, gått till den ytterlighet, att man tydligen finner, att det icke år utan stöd, som vissa organer stållt sig fram för den satsen, att militåren icke får tånka, eller handla såsom medborgare. Deras skål år: att militåren kan komma att påkallas mot medborgare, mot folket; men man besinnar icke, att denna sats framkallar å folkets