rör tillförseln och begåret för denna stapelartikel under innevarande år. Vid den tid vi nedskrefvo den artikel, till hvilken vi ofvan referera, var den generella uppskattningen af verkliga förbrukningen i Stora Britanien, grundad på de ziffer-uppstallningar, som då voro synliga, 32,000 balar i veckan. Många antaga den ån högre. Vi vågade att förutsåga, att man skulle finna, att den icke komme att ösverstiga 30,750 balar. Då det extraordinåra misstag, som insmugit sig i de årliga beråttelserna rörande behällningen i Liverpool, blifvit råttadt vid årets slut, visade sig, att de verkliga försåljningarne till konsumenter endast voro 30,500 balar — och då de ansågos hålla ett större lager ån vanligt, så kunde den verkliga konsumtionen för året icke öfverstiga 30,000 halar per vecka. Lätom oss således antaga att konsumtionen per vecka år 1849 varit 30,000 balar. Men vi kånna, att konsumtionen var större under första hålften af året ån under den senare (få uppskatta, som vi tro, differensen till mindre ån 4,000 balar), vi antaga att man med 5,000 balar kommer nårmast det råtta. Intill Juni mänad tillverkades stora qvantiteter tjocka tyger och groft garn, och den qvantitet bomull, som då afverkades, kunde icke hafva mycket understigit 32,000 balar per vecka. — Emot årets slut hade deremot tillverkningen hufvudsakligast rigtats på tunnare sabrikater och finare garn; och om vi antaga 32,000 balar att hafva varit konsumtionen under första halfåret 1849, samt 4,000 balar att hafva varit differensen emellan första och senare halfäret, så komma vi till 30,000 halar såsom medelkonsumtion för året, och 28,000 balar såsom konsumtion under December månad — en uppskattning, hvilken, efter vår öfvertygelse, kommer verkligheten så nåra som möjligt. Nu, sedan December, har samma princip, att vånda sig från grofvare till finare tillverkningar, blifvit, såsom allmånt erkånnes, följd och utvidgad, så att den verkliga konsumtionen af bomull numera svårligen kan öfverstiga 27,000 balar per vecka. Handeln med tunga varor för inhemska marknader har numera uppnått en sådan grad af nedtryckning, utan att lemna förtjenst, att många egare af spinnerier sett sig nödsakade inskrånka sina arbetstimmar och några hafva j helt och hållit instållt sitt arbete. Under innevarande vecka hafva nemligen egarne af 10,000 looms(machin-våfstolar) beslutat att inskrånka sina tillverkningar till fyra dagar i veckan, som ensamt i Manchester åstadkommer en minskning af 10,000 stycken våfnader eller 600,000 skålp:d per vecka. Med mindre en afgjord föråndring kommer att ega rum på de inhemske samt Medelhafsmarknaderna, kommer detta sått att gå tillvåga att vinna mycken utstråckning. Såvål i Rochdale och Haywood som på landet reducera spinnare sine arbetstimmar, och konsumtionen kommer icke att i Mars öfverstiga 26,000 balar per vecka och reduktionen i arbetstimmarne fortfar såsom vi befara, att den måtte göra. Under sådane omståndigheter anse vi oss icke hafva anledning att anticipera en större konsumtion år 1850 ån 27, 000 balar per vecka. Låt oss nu tillse huru stor vår tillförsel kan blifva. I första rummet från Norra Amerika. vi kånna alla, att amerikanarne redan sedan någon tid tillbaka försåkrat oss, att den blifvande skörden blifver underhaltig, och deras uppgifter variera emellan 2,000,000 och 2,500,000 balar. Deras uppgifter hvad detta betråffar äro mycket beståmda; men alla kånda fakta, med ett undantag, gifva anledning till ett annat resultat. Det år kåndt, att en stor del af skörden i Louisiana och Mississippi måste omplanteras, och att således trenne veckor af den dyrbara tiden gingo förlorade. Men deremot hafva maskarne icke anstållt någon förådelse, och vi hafva haft den senaste frost samt den långsta kända skördningstid; och valiteten med undantag från New-Orleans, år mycket god. Qvalitet och qvantitet gå i bredd med hvarandra. Det hufvudsakliga faktum, som nu förefinnes, af hvilket vi kunna bedöma skörden, år en jemförelse af tillförseln i skeppningshamnarne vid samma tid. Vi tillstå att detta år ett ganska otillförlitligt kriterium om taget får enstaka år. En jemförelse af denna tillförsel i medeltal under sex år (1844—1849, begge inclusive) skulle angifva för år 1850 en skörd af 2,550,000 palar, och det mest ofavorabla I året 1847 (då den sednare skörden till det heJa förstördes af maskar) skulle antvda en — —— —