Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1850, sida 1

Vesuvii utbrott. (korrespondens till en tysk tidning.) Neapel den 12 Febr. I min sednaste skrifvelse underrättade jag er i få rader om Vesuvii nya utbrott, som i sublim skönhet och rysliga hårjningar ej står tillbaka för något af dem, som timat detta århundrade, med undantag af det år 1822. I nåmnde bref sade jag förhastadt, att eruptionen denna gång icke gållt norra sidan af Vesuvius, utan våndt sig mot den södra och anställt stor förödelse i Ottajano. Ty vårr inskrånker den sig icke till denna nejd, utan utbreder sig på allt större stråckor. Äfven menniskor bafva omkommit eller sårats, icke bland innevånarne i de hotade och förhårjade orterna, utan bland skådelystna fråmlingar. Det fruktansvårda utbrottet. Lördagen den 9 Febr., hade lockat tusentals nyfikna i sin nårhet och många förgåto dervid de nådvåndiga försigtighetsmåtten. Ett antal fråmlingar hade vågat sig för högt upp på sidan af Salvatore, der den bekante eremiten bor och der ingen lava nedströmmade, når plötsligt ett hagel af lavastenar, uppkastade tillika med det hvarje sekund förnyade utbrottet, af vinden fördes till detta stålle och nedslog midtibland dem. Flera personer blefvo dödiist sårade. En tysk pianofortefabrikant dog efter 3 timmars förlopp, innan hjelp ånnu hunnit anlånda, ty de förfårliga plågorna tillåto icke hans borttransporterande. En Engelsman skall likaledes blifvit på platsen; en eamerikansk sjöossicerare låg ntan hopp på hospitalet och har sedan aflidit. En mångd personer blefvo svårare eller låttare sårade. Oförsigtighet och öfvermodig djerfhet voro vid de flesta fall orsakerna. På andra sidan af berget, vid Bosco och Ottajano var skådespelet rysligt sublimt. Berget tycktes hafva remnat i midten; dess inelfvor störtade som en glödande strom hårjande ned öfver dess sidor, till en hel mils bredd, utan att kånna grånsor eller hinder. De herrligaste fålt, hus och kyrkor voro inom få timmar förstörda och af dem återstodo snart endast glödande stenmassor. I förgår afton hade denna eldstrom redan tillryggalagt 6 miglier, råknadt från dess kålla, och man kan icke veta, hvar den skall håmma sitt hårjande lopp. Intrycket af ettsådant rysligt skådespel skall aldrig kunna utplånas hos den, som sett det. Man måste dervid ovilkorligen tånka på verldens möjliga förstö