ss ;u-um —— —— LU—— — koherde i Stenderup, har afsatts af bestyrelsekommissionen. Tyskarnes skick emot dessa afsåttningar år högst obefogadt, ty de afsatta presterna hafva af insurgentregeringen blifvit påtrugade församlingarne i stållet för deras gamla själasörjare, som förjagades för sina danske tånkesått. Församlingarnes sympathier synas ej eller någonsin hafva tillhört de den påtrugade nya lårarne. Då den afinsurgentregeringen i Moltrup och Bieruing tillsatte tyske presten Graucos installerades i embetet voro blott två menniskor tillstådes i kyrkan och hans afskedspredikan den 10 d:s bevistades endast af tre fruntimmer och några tjenstehjon från prestgården. Då deremot den af Grauers förtrångde danskt sinnade pastor Hertel, den 17 dennes, åter förråttade gudstjensten i sina begge församlingar, från hvilka han så långe varit skiljd, voro kyrkorna nåstan alldeles öfverfyllda af åhörare. Magistraten i Apenrade låter utpanta resterande skattmedel hos en del tyskt sinnade, som hårdnackadt vågra att betala desamma. Slesvigholsteinska utrikesministern v. Harbou afreste den 22 dennes från Kiel till Berlin. Holsteinska ståthållarskapet har afsatt herr Eggers i Altona från hans post som major vid borgargardet, emedan han förklarat sig icke erkånna de bestående statsmakternas råttmåtighet. Slesvigholsteinska krigsdepartementet har kungjort, att alla permitterade -och rekryter, som inkallas till tjenstgöring, sjelfva skola medhafva ett par goda stöslar. De adlige godsegarne i hertigdömena hafva tillkånnagifvit, att de årna upptaga ett lån, för att dermed afbetala 1849 års tvångslån. Råntfoten år beståmd till 3 y. FRANKRIKE. I nationalförsamlingens måte den 18 fortsattes andra behandlingen af undervisningslagen. Ordningen var nu kommen till 17:de artikeln. Utskottet hade omredigerat denna artikel, enår den befarade ett nederlag och gjort ett amendement af Barthelemy St. Hilaire till sitt. Artikeln ljöd nu således: Generalinspektörerne och akademiinspektörerne skola våljas af ministeren ibland 3:ne kandidater, som högsta undervisningsrådet föreslår. Men undervisningsministern Parieu förkastade denna redaktion och fordrade, att generalinspektörerne valdes af honom, efter inhemtandet af undervisningsrådets mening, och akademiinspektörerne utan detta vilkor. Förgåfves bestred Thiers denna begåran; vid områstningen segrade ministeren, som denna gången hade får sig hela venstra sidan. Genom denna votering beröfvas högsta undervisningsrådet, hvari man allmånt antager att presterskapet skall få största makten, allt inflytande på inspektionen, hvilken tillfaller verkstållande makten. Denna inspektion stråcker sig icke blott till statens skolor, och de privata skolor, som förestås af lekmån, utan åfven till de andliges skolinråttningar. Var det kyrkans afsigt att genom undervisningslagen tillegna sig den största möjliga andel i undervisningen, så har den alldeles misslyckats, ja, motsatsen har intråffat: Staten har nu fått en viss myndighet åfver den andliga undervisningen. En obeskriflig rörelse uppstod i salen, då resultatet blet bekant. En medlem af utskottet gick bort till undervisningsministern och sade med håftighet: -Emellan oss herrskar får framtiden en oförsonlig opposition. Abbå Parisis förklarade, att han betraktade utskottet som upplåst och ville icke mera öfvervara dess möten. Medlemmarne af den moderata venstran uppmanade ministeren att vara fast, den kunde då påråkna understöd af många och måhånda draga en del af bergpartiet öfver på sin sida. Om aftonen samma dag voro de konservative församlade till ett måte i statsrådets palats. Alla talarne voro eniga om att angripa ministeren för dess assall, som man kallade det, men ingen var mera passionerad ån Thiers, som betraktade det lidna nederlaget som en personlig förnårmelse. Han förklarade, att alla dessa oenigheter i majoriteten förde till anarki, hvarifrån man blott kunde befria landet genom att öfverlemna det åt -den dummaste och löjligaste despotism-. Det blef dock icke fattadt något beslut angående förhällandet tilll ministeren, men ett nytt måte blef beramadt till onsdags afton, den 20, för att då afgöra, om det skulle vara oförsonligt split, eller om man skulle taga några steg till en försoning.