Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1850, sida 1

Utrikes nyheter. DANMARK. Riksdagsförhanglingar. Bland de mårkligare lagförslag, som för hårvarande behandlas i de båda thingen, må nåmnas ett från regeringen utgånget skattejemkningsförslag. Detta förslag år dock icke sårdeles omfattande eller genom gripande, utan synes förnämligast vara beråknadt att, i förening med förslaget om rhartkornets egalisatione, bereda en ötvergång till ett nytt system, i hvilket heskattning efter förmögenhet och tillgångar kommer att utgöra en integrerande del. — De begge vigtiga lagutkasten om riksråtten och den nya yresslagen hafva först blifvit förelaggda landsthinget, och de till desammas pröfning nedsatta utskott hafva allaredan afgifvit sina betånkanden, hvilka bibehållit hufvudprinciperna oföråndrade. Danska regeringens svar på preussiske utrikesministerns not angående danska throntalet har ånnu icke varit synligt i de tyska bladen och i Danmark hålles det hemligt. Detta hemlighetsmakeri har vållat spridandet af det påtagligen falska rykte, att ministrarne afsagt sig all ansvarighet för throntalet, emedan konungen hållit detsamma i ett tillstånd af nerfretning. Fådrel. anmårker, att denna lumpna dikt bidrager att ytterligare bevisa olåmpligheten af regeringens hemlighetsfullhet vid detta tillfålle. Betråffande fredsunderhandlingarnes ståndpunkt, yttras i tyska tidningar, att siendtlighnternes förnyande förekommer de båttre underråttade stådse allt mer och mer osannolikt. Deremot år det icke att tånka på en snar sred, utan man måste bereda sig på ett nytt provisoriskt tillstånd eller råttare en förändring af det nu bestående. Den nårmaste praktiska betydelse af detta nya öfvergångstillstånd skulle bestå deri, att det skulle å begge sidor hafva en betydlig minskning af de mobila stridskrafterna till följd. I flera tyska blad omtalas, att Preussens ombud vid fredsunderhandlingarne, hr Usedom, dfverlemnat danska gesandten Pechlin ett kontra-fredsprojekt, som går ut på, att Slesvig skulle blifva ett verkligen sjelfståndigt land och blott hafva samma regent som Danmark. Flera tyska tidningar beråtta, med verkliga anspråk på tillförlitlighet, att en deputation från preussiska Östersjöprovinserna den 11 d:s haft enskildt söretråde hos preussiske premiermin. grefve Brandenburg, för att utbedja sig upplysningar i danska frågan. Ministern menade, att man omöjligen i sörvåg kunde bestämma tiden för underhandlingarnas slut; det fanns tillochmed icke någon garanti för att icke fiendtligheterne kunde bryta ut på nytt igen. Hvad danska kabinettet angick så kunde man blott såga, att det icke var sannolikt, att detsamma skulle uppsåga vapenhvilan, enår tillochmed ett förnyande af finndtligheterne från hertigdömenas sida, enligt ett tråssadt aftal, icke direkte skulle beröra vapenhvilan emellan Preussen och Danmark. Men såkert var, att Danmark alltid skulle söka förhala afgörandet så långe, som det sjelft och de stora danskt sinnade makterna i Europa hyste hopp om att göra Tyskland inbördes oenigt i denna frå och dymedelst genomdrifva såmre vilkor för detsamma. England hade i Köpenhamn understödt vapenhvilans förlångning på ännu 6 månader. Danmark hade jmellertid vågrat att gå in på denna tidbeståmmelse, emedan densamma antingen var för lång eller för kort för dess interessen. Under alla omståndigheter vill man vid hvarje sådan för