Nedanstående, med anledning af H. K. H. kronprinsens förlofning, vid en större middag hårstådes den 25:te dennes, afsjungna verser, taga vi oss friheten meddela, emedan de icke åro i så hög grad bekajade med den lojala dfverdrift, som på sednare tiden utmårkt flere andra dylika tillfållighetsstycken och dessutom hafva den sörtjensten att, vara skrifne med ett logiskt sammanhang, som man fårgåfves söker i de åkta och vanliga namnsdagsblåsarnes utgjutelser. (Mel.: Det er et yndigt land.) Snart uppå Svithiods strand Med vårens vindar landar en brud från fjerran land, Och uti Svenska håfdens famn, . Så hoppas vi, skall stråla vålsignadt hennes namn. Blif lycklig, Oscars Son! . vet, hjertats stilla lycka år mer ån bragdens dån, Når detta rein förklingat har, Då står den förra evigt i fridsållt minne qvar. Må vid din sida gå Din brud, en bild af Freja med ågon himmelsblå, Invid hvars varma, trogna barm Förljufvas hvarje möda och tystnar dagens larm! Prins, det år Svensens sed, Att ålska fursteåtten, att minnas ståds sin ed. Så var det uti fordna dar; Som skönsta arf från fådren den kårlek lefver qvar. Men våxer ofrid opp, Sätt då till Svenska hjertat ditt oförskräckta hopp; För Land och kung med högsint mod, Som förr, det ånnnu offrar det båsta af sitt blod. Och om på årans stråt, Vår högste Chef, du förer de dina sjelf framåt, Vid minnet utaf Carlars namn, Vi död och faror trycka med glådje i vår famn.