Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1850, sida 2

de hon: Huru mår Svenborg? Når kommer hon hem?— vhå den första frågan, kan jag, Gudi lof, lemna ett tillfredsstållande svar; men den andra får hennes eget bref upplysa.Waldenau sramlemnade nu ett litet brefpaket. — Utanskristen år till dig, yttrade hustrun och lemnade det till sin man. Nu glåntade någon på dörren: -Fär jag komma in?frågade en röst, som liknade jungfru Annas. -Kom in, kåra Anna!svarade uppmuntrande brukspatron. — Anna neg djupt och sirligt för doktorn, — -Mig förlof att fråga, når mamsell Svenborg kommer hem? Vi leds alla så mycket efter henne, så att vi rått snart kola af, om hon ej kommer till oss2, — Brukspatron bröt imellertid det stora brefvet, och sade: Till mamma, till Beata, till mamsell Wendela; det få vi bedja doktorn vara god medtaga — och åfven till dig, Anna, och nu lemnade han en hvar af dem sin beskärda del. — Nu går jag in till mig, fortfor han, -jag år hellst ensam, når jag låser mina bref.— Inkommen i sitt rum, uppyek han skyndsamt det erhållna brefvet och låste följande: (Forts.)