—— — —7— — -Nej, gudskelof, genom brukspatronens godhet år, i ekonomiskt afseende, min ställning temligen betryggad.— -År du kår?frågade Wejland, då Williamson rodnade starkt och nedslog ögonen. Se der ha vi det,återtog hans faderlige vån. -visst år det bra tidigt, fortfor han leende, -att tånka på giftermål — och det ena åtföljes oftast af det andra; men om din flamma besvarar din böjelse, så har du ju framtiden får dig. Icke år det vårdt att du går hår och suckar, som en annan Celadon. När jag gifte mig, var jag också ganska ung, och naturligtvis ånnu yngre, når jag började tånka derpå. Men du må tro, att jag ej tånkte på saken långe. Når jag mårkte, att jag ej mera hade hjertat i mitt våld, sade jag det naturligtvis först till Gunilaa, och i hennes öga såg jag bekråftelsen på min sållhet, om hon ån ej straxt med ord utsade det efterlångtade ordet. Sedan talade jag med min far, som gillade mitt val och i allmånhet tyckte om tidiga giftermål, och från honom gick jag till henne, och så var den saken uppgjord. Gör du på samma sått, det år mitt råd! fortfor han med en glådtighet, i hvilken dock låg allvar. Du har ingen sader, tillade han med håmmad rörelse, men jag vill vara dig i saders stålle.