Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 februari 1850, sida 1

ofta ni, lik en hugsvalelsens engel, kommit till den lidandes bådd, styrkt både hans och de omgifvandes mod. Skulle icke sådana stunder, utropade hon med hånförelse, -tiodubbelt uppvåga denna?— -Nej; denna kan aldrig uppvågas — och i alla sall har jag blott haft vilja att verka för det goda. Sållan har jag någon afton lagt mitt hufvud till hvila, då jag varit belåten med mitt dagsarbete; men det kan bli annorlunda (han såg på henne med en strålande blick) -med dig skulle hela mitt lif få en annan, en högre riktning. Låt mig få beråtta dig en dröm, som jag för tvenne år sedan hade! och nu upprepade han samma dröm, som vi en gång förut hört honom omtala för Wendela. -Men drömmen sade, erinrade Svenborg, vatt det var ett svalg emellan oss.... — ybet finnes icke något sådant, svarade han håftigt, når din vilja ej åtskiljer oss; ty dina hulda, ålskande förålärar, tillade han vekare, -lågga intet hinder i vågen för sina barns Önskningar. Svenborg,-äsade han efter något uppehåll, du år den första, som gjort ett verkligt och djupt intryck på mitt hjerta; men: min kärlek år ock blifven af en helt annan beskaffenhet, ån den, som man vanligtvis hedrar med detta namn. Det år ingen