Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1850, sida 1

af Sverige derstådes besann sig. N. sökte då tilltråde hos H. K. H:s adjutant, baron Manderström, hvilken på N:s begåran benåget åtog sig, ej mindre att förevisa H. K. H. N:s betyg, ån ott mundtligen andraga hans underdåniga förfrägan, huruvida en gesåll, som i utlandet söker förvårfva ytterligare kunskaper i yrket, jemte kontruktions-ritningar i maschiner, hvilka i Sverige helt och hållet saknas, skulle kunna påråkna understöd af allmånna medel till fortsättande af en resa, som egentligen kommer att gagna fåderneslandet. Påföljande dag mottog N. af friherren H. K. H:s nådiga svar, beledsagadt af en liflig vålönskan för N:s vackra åndamål. Ett kontant reseunderstöd ur H. K. H:s egen kassa följde. (Om N. sedan sökt något understöd af allmånna medel, år mig obekant). I nyssnåmnde stad sammantråffade N. med fabrikören C. J. Ljungberg från Ulricehamn. Denne verksamme man, som önskade sig en tapetsabrik efter fransk method, erbjöd sig att, genast efter hemkomsten till Sverige, remittera några hundrade riksdaler för N:s råkning till svenska ministern vid franska hofvet, der N. kunde lyfta beloppet vid ankomsten till Paris. N. arbetade i flera fabriker under resan och anlånde slutligen till Paris, der han under beståndig sysselsättning i sitt valda yrke tillbringade flera månader. Nu begaf han sig hem till fåderneslandet, intråffade i Ulricehamn hösten 1847, der han genast började anlågga, på fabrikör Ljungbergs bekostnad, en större tapetfabrik, hvilken han ånnu förestår, och har under sig omkring 40 arbetare. Desse äro till större delen ganska : fattiga, och sakna nåstan helt och hållet uppfostran. N:s tanka våcktes, genom det dagliga betraktandet af, och samtalet med desse, på behofvet af en bildningsanstalt till förmån, så vål för dem, som i allmånhet för arbetsklassens medlemmar i staden. Huru resultatet af denna vånliga och menniskoålskande afsigt utföll, visar det lilla nåtta och anspråkslösa förordet, som N. lemnade den nya bildningscirkelns medlemmar vid den första sammankomsten i Juli månad förlidet år. Jag låter dig kasta ögat derpå: Varde ljus! så ljöd det ur skaparens mun i tidens början. Så ljuder det ännu öfver hela jorden, ty många mörka punkter finnas på dess yta, och i millioner hjertan bor en varm långtan efter upplysning, Mot religionens ljus blicka de vilda folkslagen, emedan de, om ett sådant uttryck tillåtes mig, liksom instinktmessigt kånna, att kunskapen om Gud ligger till grund för all annan kunskap. De civiliserade folken åter, hvilka redan från barndomen blifvit så lyckliga att få Ögonen öppnade för evangelii ljus, och i sina hjertan bevara det, de blicka mot de menskliga kunskapernas sålt, der också en vacker sol skiner. Genom hela verlden går med ett ord, ett oåndligt begår; öfverallt gör detta begår sig gållande; och upplysning och frihet, sann frihet — det år dettabegårs sållan bortskymda mål. -Med dessa och dylika tankar, hvilande i mitt innersta, betraktade jag, dag efter dag, på den plats i samhållet jag innehar, min når4 . . . . ? . maste omgifnings mindre lyckliga stållning. r . , . H Jag menar ej den i materielt hånseende, ty 2 . för sin yttre varelse åger den arbetspersonal, . . — 2 . som står under min ledning, tillråckligt. Dess sysiska behof åro tillfredsstålda. Men det gifves ett annat slags behof: sjålens, och för dessa åger den föga eller intet. Hur lyckligt — tånkte jag i en af dessa för arbetare så ljufva stunder, då, efter en mådosam dag, den lugna aftonen låter honom hvila ut och blicka litet in i sitt eget hjerta — bur lyckligt om åfven åt dessa kunde skånkas en liten skårf af den rika skatt, som kallas bildninge. bet vore ju ej omöjligt. Och så rann upp hos mig id6en om organisationen af en bild ningsförening hår i Ulricehamn, dit hvar och en person ur handtverksoch arbetsklasserna, som det önskade, kunde vinna tillträde; och hoppet förespeglade mig ett godt resultat af min goda vilja?-. vEn lista blef utsånd. De flesta af vårt lilla samhålles medlemmar tecknade sig derå. Tanken har således nu ösvergått i handling; eifve Gud att denna blefve rått verksam. Huru simellertid den nydanade bildnings-anstalten skall rått organiseras, huru kunskaper skola bibringas alla de derester långtande — detta allt lemnade jag åt dem som förstå saken båttre ån jag. Men först lemnar jag det åt försynen. Vid alla tillfållen, der något godt sh svank 2 AAA KR AArfil uf-.