Uvarjehanda. Frankrikes inländska sockerfabrikation år i sårdeles florerande skick. Den besteg sig ål 1849 till 30 mill. kilogrammer. År 1848 val den 24 millioner. På kolonierna deremot hal sockerfabrikationen, till följe af den plåtsligc slafemancipationen, sjunkit, från 99 mill. kilogrammer, till 57 mill. under åren 1847—-1849 Om Melsenska upptåckten, som hotade sockerfabrikationen med en fullkomlig omgestaltning, talas nu icke mera; deremot sysselsåttel man sig mycket med en uppfinning af Rousseau, hvilken består uti att leda en stråm a kolsyregas genom vaflallet. Sirupen framkommer derigenom fullkomligt ren, så att mar genast kan erhålla rafsineradt socker. En jetteplan. Tidningen Times omtalar såsom såkert, att en fullståndig plan redan blifvit uppgjord att förena Calais vid engelska ka nalen med Multan i Ostindien. Resan frår Bombay i Ostindien till Southampton i England göres nu på 30—40 dagar. Detta å en lång tid, jemförd med den, på hvilker man kan komma från England till Amerika och dock år skilnaden i afstånd icke så betydlig. Från Spithead i England till Newyork i Amerika år det nemligen 2,820 eng. mil och från Ostende i England till Hyderabad ; Ostindien icke öfver 3,805 mil. Enligt den uppgjorda planen skulle jernvågen gå öfvei Frankrike och Tyskland till Pesth och från nåmnde stad löpa åt söder genom den mellan Theiss och Donau belågna dalen, till Belgrad vidare långs Donaus lopp till Nikopolis, sam derifrån åter söderut, öfver Balkan, nordves om Eski-Sagra, Adrianopel och Konstantinopel. Mellan Konstantinopel och Skutari skall ängbätsförbindelse uppråttas. Från Skutar skall en jernvägslinie dragas genom Mesopotamien, mellan Eufrat och Tigris öfver Rasra ned till Persiska viken. Der skall den dela sig och en våg gå genom Kirmanöknen och vestra Afganistans öknar samt sluta i Pendschab. Den andra vågen skullle löpa långs Persiens sydvestra kust, genomskåra Beludschistan och taga rigtningen mot Amernas gamla hufvudstad, som blir dess åndpunkt.