Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1850, sida 3

Öresundsposten innehåller följande: Undertecknad, skeppare P. E. Boman, förande briggen Ceres,s hemma i Westervik, kommande från Cette med last af vin och salt m. m., beståmd till Köpenhamn, hade under svår storm söndagen den 10 dennes omkring kl. 5 å 6 på aftonen det sorgliga ddet, att först känna fartyget törna på Anholts östra ref, med den häftighet att rodret höggs löst och fartyget så sönder att det fylldes med vatten och kantrade; då var ingen annan utsigt till bergning ån få kapadt loss storbåten och deruti rådda mig och öfrige 7 mans besåttning, hvaraf styrmannen Carl Nyberg, timmermannen Jansson och jag lågo simmande i vattnet emellan fruktan och hopp om lifvets bergning, men lyckades omsider alla komma uti båten, utblottade på allt, icke en bit bråd hann medtagas, inga klåder utan hvad vi gingo och stodo uti, måste således genomvåta från hufvud till fötter uthårda hela natten tills andra dagen vid pass kl. 12, då vi förfrusne och utmattade hunno Wärahäraaskust utför weiby, försökte arbeta oss genom den vid kusten indrifna och drifvande ismassan, men detta var och hade blifvit oss omöjligt såvida icke kustboarne skyndsamligen med rask och beslutsam djerfhet och fiera personers lisssara räckt oss deras hjelpsamma hand, iy sjelfva voro vi nära förgängna af köld, storm, hunger och törst samt slagne och illa skadade vid tillfället då fartyget började sjunka. — Tackad vare försynen och kustboarne, som råddade oss, blotta. och bara olyckliga sjbmän, och gåfvo oss herberge och vård! Kapt. I. Clementsson har i dag tisdagen den 12 rest med mig till Helsingborg för att söka assistance för mig och mina 7 lika olyckliga kamrater; och har hr konsul J. Hallberg lofvat lemna oss all den hjelp och vård behofvet nu kan påkalla, och må jag derefter resa till min besättning i Weiby, af hvilken styrman och timmerman ligga sjuka. Vår dagjournal ligger med fartyget i hafvets vågor, utan att vi ännu kunna ana om någon bit deraf någonstådes skall kunna bergas. Jag har hos notarius publicus i sjöoch stapelstaden Helsingborg anmålt denna beråttelse och skall så fort min besåttning tillfrisknar afgifva en tullständigare förklaring öfver seglationen frän Cette och det öde vi genomgått, hvilket vi med den krastigaste sanningsed kunna och skola bestyrka. Helsingborg den 12 Febr. 1850. P. E. Boman. — Den 15. Express från konsul J. Hallberg, som efter inhemtad underråttelse om briggen Ceres strandning, afrest ät kusten norr ut, för att esterhöra om något af förenämnde fartyg eller dess last möjligen drifvit in på svenska kusten, underråttar nu följande från Torekow af den 14: I dag har genom bitråde af kustboarna fartyget funnits på sydvestra sidan af Hallands Väderö, hvarest spillrorna af fartyget, vinkårl och korkbalar, flera tusende buteljkork, ståfver samt bottnar och band af vinfastager dels drifva kring vid kusten och utåt hafvet, dels kastas upp på stranden å väderön; svår sjögång, drifis och en farlig kust försvåra bergningen af hvad som ånnu finnes att rådda från total förlis; en del fastager, mer och mindre ramponerade, åro uppbergade på Våderön; 13 bala kork, dels uppfiskade cirka 1 mil ute i öppne sjön dels funna på utklipporna, ha nu i afton med båt inkommit hår i hamnen, och ännu i afton våntas er annan båt, som skall ha funnit ytterligare några bala kork, ehuru jag fruktar att den svårligen skall finn: hit sedan tjockt mörker sallit på med storm och häf tig snöyra. På Väderön ligger en stor del manskal från fasta landet, för att begagna hvarje tillfälle at berga hvad bergas kan så af last som fartyg och in ventarier, åfvenledes skola några båtar i morgon vi gryningen gå långre ut till sjös för att estersöka hvac som af lasten drifver kring och uppfiska hvad sig gå ra låter, så att all möda skall vara ospard för berg ningen. P. S. Kl. år nu 10 på aftonen, och den förut om nåmnda båten har ånnu icke afhörts; enda hoppet on dess råddning år att denmöjligen i det svåra vädre funnit Väderön; flera lanternor ha hela aftonen signa lerat vid hamnen, men utan dOnskadt resultat.