VIII. Ett långe våntadt dödssall intråssade, som fördröjde bergsrådets flyttning till staden, och således åfven Svenborgs skiljsmåssa från hemmet. Bergsrädinnan förlorade sin åttioåriga moder och måste således med de sina skyndsamt företaga en resa till Nerike, der den aflidna i lifstiden var bosatt. Bouppteckning och de vid dylika tillfållen vanliga formaliteter, kommo att uppehålla dem der, minst tvenne månader, och glad var Svenborg, att åtminstone öfver Julen få qvarstanna bland de sina. Inga mårkliga håndelser hade på den sednare tiden sig tilldragit. Williamson hade i och för brukets angelågenheter, i anseende till bruksinspektorens långe fortfarande sjuklighet, företagit en resa, och var ånnu ej återkommen. Det var icke utan, att det synbara företråde, som han hos sin patron egde, hade hos hans kamrater våckt afund, misstankar och flerfaldiga rykten, och i synnerhet hade både han och Wejland en dold, men just derföre så mycket farligare, fiende i kyrkoherdens son, unge Anglin, en af de åldre bruksbokhållarna. Den nye distriktlåkaren tillvann sig allt mer och mer sina patienters förtroende, blef åfven ofta kallad till de