Hvad kan det vara? (Svenskt original af en Wermlåndska.) (Forts. från N:o 41.) — Jag år ju sållan på Karlsjö, och år således icke ofta i tillfålle att vara med henne. Jag skall vål först börja med kurtisen, innan jag kan komma fram med frieriet. Och huru kan jag dermed gå tillvåga, då jag ståndigt måste vara på — jag hade så når sagdt — på det f—de nåstet der borta.— AAJonas har rått i sjelfva saken, menade modern, -fastån han uttrycker sig icke så alldeles fint. Intet kan man vara så der burdus, pappa lilla, som du vill.— Jo, sex procent båttre, ån att gå krokvågar.— -Krokvågar? Du. har vål aldrig någonsin hört,sade hon med mine, så menlös, som om hon varit fyra år, du har vål aldrig någonsin förstått, att jag tagit någon krokvåg? Om det gållde mitt lif skulle jag icke kunna gå en sädan. Men arrangera sig litet förståndigt, år hvar och en tillåtet.— Nå, arrangera då, få se om jag kan såga concedol