Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1850, sida 4

AkRFf:v— —— Diverse. yarer barmherlige såsom ock eder Uimmelske Fader barmhertig ar! Ehuru den kristliga barmhertigheten blir så ofta anlitad och hårdt beskattad inom vårt samhålle, att menniskovånnen fruktar vidare anropa densamma, framtråder dock nåden understundom i så hotande gestalt, att den kristeliga kårleken, i trots af alla betänkligheter, tvingas att, i do olyckliges namn, anropa båttre lottade medmenniskor om hjelp och varkunsamhet. I hvilken gestalt olyckan framtråder, så far hon illa med sina offer. Rörande och skakande år att se en af sina medbröder antingen ligga på plågornes bådd, eller tåras af hunger, skakas af köld och husvill vandra emellan barmhertighetens boningar, utan att veta hvar han skall finna ett vårnande tak, når aftonen kommer; men ännu mera nårgående år det att se och höra ett helt hushåll, utan eget förvållande, hafva kommit i saknad af allt som år nödvändigt för det närvarande lifvets underhåll. Ått se ett enda värnlöst barn, blottståldt för fattigdomens svåra och vådliga följder, höra dess klagotoner, år ömmande äfven för dem, som icke med andra ån den allmånna kårlekens band åro fåstade vid dessa små, hvilkas englar alltid se Guds Faders ansigte; hvad låre icke då ett faders och moders hjerta kånna vid åsynen af flera egna barns nåd, vid åhörandet af deras,från hungren framtvingade, rop efter bråd? Att se någon del af det, som man med svett och måda förvårfvat till bergning för kommande dagar, på ett eller annat sått gå förloradt, år påkostande, isynnerhet för den som har endast ett ringa förråd; huru mycket mera påkostande år det då icke att se allt hvad man äger, gå upp i rök och lågor? Det hår antydda har tråffat ett beklagansvårdt hushåll i vårt grannskap. Torparen Anders Andersson vid Hökällan i Backa socken på Hisingön hemsöktes Fredagen före sistledna Julhelgd af en härjande vädeld, som lade såväl hans hus, som det lilla husgeråd och lifsförnödenhet, som han och hans hustru under sommaren med flit och arbete förskaffat sig och fyra små barn till uppehålle för den stundande vintren, i aska. Halfnakna råddades deras och barnens lif undan det hårjande elementet. En barmhertig granne till dessa olycklige, som rördes af deras nåd och förtviflan, varkunnade sig för ögonblicket öfver deras beklagansvärda belågenhet och lemnade dem skydd under sitt tak. De bekymmer, som tåra de fattige föräldrarnes hjertan, då de se sitt sordna lilla bem, jemnadt med jorden, nedbåddadt under vintrens snötäcke, och höra sina barns rop efter bröd, kunna vi, lycklige, blott ana. Christlige menniskovänner, som plägen räcka nödlidande hjelssamma händer, bispringen desse sorgbundne föråldrar och hungrande barn med en skärf, huru ringa den ock kan vara. De gåfvor, som lemnas har Bokhandlaren Herr Arwidsson lofvat att emottaga, till de nodställde öfverlemna och i denna tidning redovisa. Den store Måstaren, som har sagt: Jag var hungrig och J gåfven mig åta, jag var nakot och J klådden mig, jag var husvill och J hårbergeraden mig, skall icke förgåta eder, då han kommer att dömma jordens krets med råttfårdighet. l1213.) Emot intecknings såkerhet uti en större stenhusbyggnad, belagen nåra staden, åstundas nu genast ett lån på långre eller kortare tid af Rdr 2 å 3000 Rgs; ned ett sådant har att aflåta, behagade uppgifva sitt namn oeh adress i biljett till A. B., som inlemnas å annons-kontoret. C1238.) Pass pa! En fördelaktig Ovarn, med Sågverk, uti Nafverstads socken, Bohus lån, år ledigt att få arrendera på långre tid, och tilltråda nåstk. 14 Mars detta år 1850, jemte ett Bostålle som föder 2:ne hästar och 7 å 8 nötkreatur; stället har för Landthandel ett särdeles fördelaktigt läge och år i flera afseenden att rekommendera. Underrättelse om arrendevilkoren, jeme andra nådiga upplysningar rörande nämnde lågenheter, kunna hugade Spekulanter erhålla af Hr Bruksförvaltaren M. v. Krusenstjerna, adress Arvika Ielebodaforss, då postporto öfversändes. (823.) —— —