Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1850, sida 2

— -Misshagade han dig ?frågade hon. — Nej, icke misshagade; men ... — -Fullborda meningen!— Han var ju han som andra menniskor.— ÄJa, just derföre tyckte jag mera om honom, ån jag våntat. Han talade hvarken om solar, verldsallt, kaos, harmonim. m. dylikt, af hvilket allt hans skrifter öfverslöda; utan hvart enda ord han sade, var mig klart och tydligt. — Men, återtog Svenborg, vanlig måtte han åndå ej vara, ty hans ögon. ... Likväl, jag upprepar det en gång, jag år rådd för de der ögonen. Ack. skall — kan aldrig verkligheten motsvara inbillningen!V. Juli, Augusti och September månader voro förslutna, och vår nye låkare hade hunnit blifva vål bekant, så vål i herremannens granna, rymliga boning, som i den ringes låga hydda. Besöken på Edshammar hade varit legio. — Brukspersonalen var stor, och bland denna: had Thor Waldenau ett vidsträckt fålt för sin verksamhet, och redan lyckats att göra