Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1850, sida 2

ätskilliga ganska lyckliga kurer. Från bruket var det så nåra intill herregården; huru naturligt var det ej då att fortsåtta vågen framåt, och mången förmiddag tillbringade han i Wejlands arbetsrum. Samtalen, som vanligtvis börjades med likgiltiga frågor och svar, dfvergingo snart till bådas ålsklingsåmnen. Man hörde vål urets slag; men timmarne råknades icke, och ofta hånde det, att når middagen kom, var Waldenau ånnu qvar, då det alltid hette: Hål nu till godo en tarflig middag med oss!— Sedan dröjde man vanligtvis ett par timmar i fruntimmernas krets, och så fortgick tiden. Imellertid hade Thor Waldenau, sankar och hjerta — vare sig att han var nåra eller sjerran — så tillsågandes sastvuxet i den kåra granngärden. En afton i början af Oktober, efter en hel dags bortovaro, återkom han till Åsen. — Han öppnade dörren till Wendelas förmak; der var tomt, men röster hördes i det inre rummet, dit han intrådde. Wendela var, som det tycktes, i lidist samspråk med sin vårdinna, fru Kron. -God afton!helsade vånligt Wendela. -Jag våntade dig hem till middagen. Har du varit på något sjukbesök?(Forts.)