Men jag vet ej hvad som kommer åt mig i dag.Wendela såg på honom skalkaktigt. — -Månne icke unge herr Wejland, frågade Waldenau, har någon spekulation att med tiden komma åt Edshammars bruk?— Efter hvad ryktet förmåler, ha föråldrarne spekulationpå Edshammar, och han sjelf på sin kusin Svenborg, och de förra, för Edshammars skull, åfven på henne. — Men du måste såga hvad du tycker om brukspatron och hans samilj.— den våcker intresse. . . . Hah tystnade, och efter litet uppehåll frågade han: Tror man, att brukspatron Wejland vill bortgifta sin dotter, med sin hustrus systerson?— Man tror och gissar åtskilligt; men ingenting vet man, ty Wejland gör ej någon reda för hvad han vill och tånker.— Han har undergått en mårkbar föråndring. Han var förr en glad, jovialisk man, och nu ser han ut, som om hela verldens oro tyngde hans hjerta. Hans hustru år lika älsklig, som jag vill minnas att hon fordom var. ; — Ån döttrarne?frågade Wendela och såg forskande på honom. — -dDe åro verkliga skånheter, svarade han med en låtsad likgiltighet. Den ena