Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1850, sida 1

—, ebet var ej i brist på samtalsåmne; men han år bruks-idkare, och våderleken år således för honom af stort intresse.Alo, jag mårkte nog, att han var en mammons trål.— -Ja, det kan vål hånda, men han går åndå mycket godt. Mins du ej fru Lenngrens vers? Hvar men oka, Betty, år en bok, Lår dig studera rått dess vårde lPå en sida står paradoxer och på en annan många tånkvårda ord.,— Men moster håller åfven till godo med hvardagsmenniskorna?— Åila, ser du, det kommer sig af egenkärleken, emedan jag sjelf år en sådan.— -MVen allvarsamt taladt, skulle moster hvarken sjelf vilja vara ett original, eller uppfostra sådana?— bDet medger jag. Jag tycker ej om att väcka uppmärksamhet; men jag tror, att vi göra klokast och båst både mot oss sjelfva och andra, om vi toge menniskorna sådana de åro — och, når de ej åro beståmdt elaka, bjuda till att vara belåtna med hvad som år.— eil det hela taget år jag af min goda moster Wendelas tanka — och söker åfven, att tillåmpa detta på mitt eget förhållande.