Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1850, sida 3

till Götheborg, Vinga eller Marstrand och att med ett ångfartyg från förra stållet alltid posten kunde befordras emellan Jutland och Sverige. destinerad till Berlin, den sednare till KöpenInsändt. Man kan icke neka, att vi lefva i vårt kåra fådernesland, som om vi tillhörde en annan verldsdel, ätminstone åro vi temmeligen skiljde frän beståmd beröring med det ölriga Europa, under denna tid, Å islåggning, drif-is, våder och vind, lågga, åfven får långre tider, hinder för beståmd postgång från Hamburg till Sverige och Norrige. Om förhållandet vore sådant, att ingen möjlighet funnes att afhjelpa detta onda, som så menligt inverkar, ej mindre å assårslifvet, ån åfven uti politiskt afseende, under denna tid, så rik på tilldragelser i allmånhet och åfven för mången enskildt inom fåderneslandet af interesse, då en armekorhs, derifrån utgången, för nårvarande är förlagd uti Slesvig, kunde man ej hafva skål att försöka någon föråndring, men då insändaren anser för fullt visst, att denna olågenhet kan afhjelpas, och det sannolikt utan synnerlig kostnad för staten, torde nårvarande förhållande nårmare skärskådas och, om möjligt, utvåg beredas till underlättande af den såkra kommunikation, Som vi nu sakna. Tyska posterna gå nu frän Hamburg genom Holstein och Slesvig dfver Kolding, genom lilla Bålt, vidare ösver Fyen, stora Bålt, Seland till Helsingör, samt slutligen öfver Öresund, för att från Helsingborg med vanlig posttur befordras. Under denna våg uppehälles posten, dels med öfvergången af lilla hålt, emellan Snoghöj och Middelfart, då denna våg blir beståmd eller ock under passagen öfver samma vattendrag, emellan Aaröesund och Assens, då denna posttur begagnas. Öfverfarten emellan stora Bålt år, emellan Nyborg och Korsör, förenad med ånnu mera svårigheter, vådor och tidsutdrågt, samt under hela 8 å 14 dagar absolut omöjlig att verkstålla, och åndteligen möter åösversarten af Öresund, som icke alltid år tillgångligt för passage. Då man icke kånner, huru dfverfarten af dessa vattendrag verkstålles, icke har sett och erfarit omöjligheten, samt den ögonblickligt öfverhångande faran vid en sådan sjöresa under vintertiden, uti ett trångt farvatten, stundom till 3Å nårmast land betåckt med is, för svag att båra den med medar försedda isbåten, under det att nåsta tredjedel år öfverfylld med flytande ismassor, dels hopade på hvarandra, såsom rörliga berg, dels bestående af så stora isflankor, att båten, deruppå dragen, med floden och vinden förflyttas ur sin rigtning, från Nyborg till. Korsör så, att den stundom hamnar på södra åndan af Langeland, eller uppnår Laaland, eller i lyckligaste fall stadnar vid Aggeroe eller Ömbde; når man vidare icke kånner, att pos-er och resande ofta 7 å 8 tillochmed 14 dagar kunna blifva uppehällne. dels i Nyborg. dels på den tilla ön Sprogöe, som år belågen midt uti stora Bålt; når man dessutom år obekant med de hinder, som ofta möta i lilla Bålt och Öresund: så anser man en föråndring från det gamla vanliga så långe begagnade befordringssåttet, såsom ett nyhetsmakeri, ej, vårdt uppmårksamhet, och ånnu mindre vårdt en genomdrifvande reform. Insåndaren anser det dock icke sålunda; han vet, att från Fredrikshamn i Norra Jutland år farleden alltid öppen Genom en sådan postgång från Kolding till Fredrikshamn, kunde danska posten, når hinder möta, i de större vattendragen föras, med tids vinst, från Fredrikshamn genom Sverige dfver Helsingborg till Helsingör och Köpenhamn, och derigenom det obehag undvikas, såsom nu inträssat, att en från Ryssland och en från England ankommande kurir, den förre hamn, med vigtiga depescher tillika med 83 resande fått flera dagar uppehålla sig på Sprogå i stora Bålt, ovissa om tiden, når de kunde derifrån afgå. Så vål Norrige som Sverige och i vissa fall åfven Finland och Danmark borde vara högst interesserade för en föråndring, hvilken i alla fall år förtjent af svenska postverkets nårmare undersökning, för upp: stållandet af ett gemensamt förslag för åndamålet. om insåndarens unnoifter hofinnas vara