——— —— .— HO OO VV mm — ä —— son, och nedslåppte sotsteget, då fyra personer efter hvarandra, stego ur den moderna vagnen. Det var bergsrådet Wejland med familj. — )ergsrädet var en kusin till brukspatron Wejland, och en bror till dennes hustru, som bar samma namn, som sin man. Hans yttre och hållning motsvarande den förestållning, man vanligtvis gör sig af en rik bruksegare, hvilken aldrig saknat goda dagar. Den korpulenta gestalten syntes ovig i alla sina rörelser. Andedrågten var tung och ofta liksom håmmad; men anletsuttrycket godt och Öppet, ehuru en slags förnåmhet eller hågmod — huru man vill benåmna det — röjde sig i hans våsende. Bergsrådinnan hade i sin ungdom varit vacker, men nu syntes föga spår af denna fågring. En sökt sentimentalite utmårkte hennes sått att vara. De båda unga döttrarne sågo friska och blomstrande ut. och den yngre i synnerhet, hade ett sint och tåckt bildadt ansigte. — God dag, bror, helsade bergsrådet, utråckande handen. — God dag, kåra syster! Kanske det var olågligt för er att mottaga oss i dag; men gumman min ville åndtligen hit i dag, för att visa er flickan der, som vi i måndags fingo hem. Nu gudbevars, skall hon vara en fullåndad dam.— Min aldrasötaste Gunilda, inföll bergs