Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1850, sida 1

ånnu en dödssång. fordrade hennes vård och omsorg. Håradshösding Waldenau efterlefde, som vi redan nåmnt, ej långe sin hustru. — Och nu kånde sig, Wendela ensam i lifvet -— ja, mera ensam, ån hon någonsin tillförne varit; ty hon måste skiljas vid sin ålskade Thor. Gossen hade nemligen genom fadrens sista vilja, blifvit anförtrodd åt en farbror, hvilken, liksom brodern, hade goda menniskor att tacka för sin fortkomst i verlden. Major Waldenau var bosatt i trakten af Upsala, och under ferierna vistades hans myndling och brorson på hans landtegendom. Det kapital Thor årft efter sin far, var tillråckligt för utgifterna af hans akademiska kurs. Redan vid 26 års ålder blef han promoverad låkare, erhöll de mest hedrande betyg, och var bland sina kamrater utmårkt för sin outtröttliga flit och ovanliga arbetsförmåga. Som mediefne kandidat, hade han varit följaktig på tvenne sjöexpeditioner, och samma sommar, som han mottog doktorshatten, antrådde han en resa åt södra jorden, der han tillbragte ett angenåmt och lårorikt år. Hans yttre öden hade således ej varit annorlunda, ån de flesta af hans kamraters, men i hans inre verld hade mycket underbart tilldragit sig. Under den lugna ytan brann stundom en vulkan, hvars utbrott håmmades af