Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1850, sida 1

tjållet honom öppet hvar gång hans långtan drog honom dit, och det inneslöt en skatt, som var för honom det högsta på jorden. Redan som student fåstade han sitt hjerta vid sina vålgörares åldsta dotter, och hon gaf honom sitt till återskånk. Vid den första ljusningen på embetsmannabanan begårde och erhöll han henne till hustru. Unge Waldenau hade valt den juridiska vågen och mottog tidigt förordnandet öfver den domsaga, i hvilken hans svårfars pastorat var belåget, arrenderade då Åsen, hvars egare han sedan blef, och slöt som domare i orten sin lefnad. En enda son var frukten af hans åktenskap. Denne hade redan vid fadrens dåd tagit sin studentexamen, och tvenne år förut hade modern, efter en långvarig och tårande sjukdom, aflidit. Wendela Dahl, den yngsta af tvenne systrar, kom kort efter Thors fådelse, till sin svågers och systers hus, der hon tyst, tålig och försakande, utkåmpade mången inre smårta. Når den andra systern i ordningen kallades hådan, återvånde hon till sin saders nårbelågna hem, och då han, mått af år, nedlade sin herdestaf. blef det hennes lott att vånda tillbaka till Asen, för att först vårda den sjuka, plågade systern och sedan åtaga sig det dfvergifna huset, der hon nu för de sörjande blef en engel i nödens stund. Men