Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1850, sida 2

ga. Hon betraktade honom med ett underligt stirrande uttryck. — Mamsell Dahl bor ju hår?frågade han. — a, var god stig upp och bulta på dörren till venster!Han följde anvisningen, och efter en temligen ljudlig knackning öppnades dörren och den han sökte stod framför honom. — -Thor, Thor! utbrast en len qvinnoröst, O, huru vålkommen år du ej. Jag trodde, att jag aldrig mera skulle kunna erfara någon. långtan . .. men ... Den djupa rörelsen håmmade rösten, och med en innerlig, nåstan sonlig känsla, slöt den unge mannen sin barndomgvärdarinna, sin mors syster i sina armar. Långe stodo de så, hjertligt slutna till hvarandra, då Thor först slutligen bröt tystnaden: -Ja, min goda, ålskade moster Wendela, nu har du din Thor igen, och om Gud ville, skulle han gerna vilja tillsammans med dig tillbringa alla sina dagar.— Nnägot båttre är dig vål ämnadt, som jag hoppas — men sä långe du trifs hår, står din sars rum lediga för din råkning.— -Moster har bott hår ett är?(Forts.) AA