Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1850, sida 2

-Jo, når man i hans skrifter igenkånner alla sina egna tankar och kånslor, mycket båttre återgifna, ån man sjelf med ord skulle kunna uttrycka dem — då har man val all anledniug att nåra en dylik tanke. (Med stigande intresse fortfar den unge mannen att lyssna och Beata svarar): -Det blir du nu snart i tillfålle att pröfva. Jag tånker, att han skall vara hår i draget. Tant Wendela sade mig i går att hon våntar honom hvar stund.— vOch vet du Beatakasbröt systern med läg röst, men nog tydligt för att kunna höras) Jag nåstan fruktar detta måte. Jag vet ej hvarföre. ... Ack, Beata, hvilken herrlig afton — månne det finnes något ställe, åtminstone i Sverige, som kan jemföras med vårt Wermland!— Nu började hon åter: Du Wermeland, du sköna, du herrliga landoch Beata inståmde, då hastigt en ssöjts toner, infaller i samma melodi. Min Gud, hvad år detta? utbrast Svenborg förskråckt. Nigon har åndä hört oss. ... I samma ögonblick såg vår bergvandrare tvenne smidiga qvinnogestalter taga vågen åt herregården. Nu ljödo tempelklockorna och förkunnade, ratt i morgon år sabbath. Med rörelse igen