—— skären. Shap-eng-tsi hade skrutit, att ingen Engelsman skulle nå honom der; också måste de engelska kryssarne i mer än 9 timmar leta efter en passage, likasom rätthundar utanför ett rätthäl,, säsom kapten Hay uttrycker sig i sin depesch. slutligen lyckades det en infödd lots att smyga sig från land ut till Engelsmännens skepp och föra dem förbi barren. Då Shap-eng-tsi såg, att Engelsmännen passerade denne, misstänkte han förräderi, och det första, han före striden gjorde, var att hugga hufvudet af sin agent och slera af folket på sin djonk, samt sastsurra en olycklig gesandt, som skickats till honom från Canton, vid stormasten, såsom skott-tafsla för Engelsmånnens kanoner. Han ankrade med sina störste djonker i en linie och afbidade djerft med dem Briternas angrepp. På några af de andre djonkerna, som tycktes böjda att fly, låt han de store, i linie rangerade djonkerna Öppna eld, för att tvinga dem stadna. Striden blef derpå utomordentligt skarp, till dess en vålrigtad granat från Phlegeton, nedföll i sjöröfvarens flaggskepp och språngde det i luften. Akterdelen af skeppet låg långe och flöt på vattnet med den utmanande flaggan, svajande från det öfversta af skansklådningen, tilldess den slutligen förtårdes af elden. Dermed slutade första dagens strid, men följande morgon förnyades kampen under ånnu vanskligare förhållanden, ty djonkerna hade dragit sig tillbaka till stållen, der de kunde nås blott af åntringsbåtar, och hade sjöröfrarnes insigter motsvarat deras förtvislade mod och deras försvarsmedel, hade resultatet nog blifvit allvarligare. Vid åntringen af en djonk fann man en svår kanon, laddad ånda till mynningen och sånkt så, att den kunde tråffa åntringsbåten, och bakom den låg en röfvare död, med luntan ännu i handen. En tillfållig kula, som tråffat denne, var således den sannolika orsaken till hela åntringsmanskapets råddning. I de stora djonker, som eröfrades, befanns allt vara i så fullståndigt stridsfårdigt tillstånd, att det skulle gjort den slinkaste europeiska fregatt heder. Batterierna voro klara, viskare och laddare lågo stupade på sina platser vid kanonerna, ammunitionen var insydd i flanellskarduser, som voro omsorgsfullt stufvade, och det hela betåcktes af presenningar. Grunden och sandbankarne låttade mycket röfrarnes flykt i land, men Kokinkineserna, som voro förbittrade öfver deras otaliga barbariska handlingar, och fulla af glådje Öfver den våndning, saken tagit, omringade flyktingarne med spjut och knifvar, samt skiljde sannolikt en stor del af dem vid lifvet, under det samtliga fåstningar och batterier på kusten likaledes hämnades på sina oförsonliga fiender. Efter att hafva utfört denna bedrift, återvånde den britiska eskadern till Hoi-kow, der den emottogs med varm tacksamhet och de hjertligaste vålkomsthelsningar. Ett lärdt sällskap på Van Diemens landl. Att ett sådant existerar, torde många af vära låsare icke förut vetat. Första bandet af dess handlingar år nu utkommet under titeln Papers and Proceedings of the Royal Society of Van Diemens Land. Sållskapet stiftades år 1843 under hågn af guvernören Sir Eardley Wilmot, står sedan September år 1844 under drottning Victorias beskydd, och åtnjuter ett årligt understöd af 400 Pund Sterling. Dess namn år: Kongl. sållskapet i Van Diemens land för trägårdsskötsel, botanik och vetenskapernas befordrande. Det eger ett bibliotek, en museum, som innehåller mineralogiska, geologiska och naturhistoriska samlingar, samt botaniska trådgårdar, som befinna sig i förträffligt tillstånd och stå öppna för allmänheten, 4för att, såsom det heter i årsberåttelsen, 4sprida kårlek för oskyldiga njutningar samt smak för lårorika och gagnande nöjen bland en klass, som hittills vant sig vid att fördrifva sina fristunder med nöjen af betånklig, om icke alldeles förkastlig natur. Håruti har det gamla Europa något att lära af den unga civilisationen i den femte verldsdelen. Vintern i Bom. Sedan i går, heter det i ett bref från Rom af d. 30 December, Lerbjuder staden en högst egendomlig anblick, som en Nordbo knappt kan föreställa sig. Blomstrande rosor, glödande oranger bland dunkla löf (såsom Göthe uttrycker sig) lagertråd och cypresser åro betåckta med ett tjockt snölager, som ånnu:i dag icke tyckes vilja vika för solens varma strålar. I går morse låg snön flera tum hög på gatan och, hvad i mannaminne icke skett, måste bortköras på vagnar. Natten mellan d.29 och 30 planterade kölden tillochmed isblommor på fönsterrutorna, något som år alldeles oerhördt i Rom, och under den blåndande klara vinterhimmeln, som glänser mot snön, skulle man fullkomligt tro sig vara försatt i Norden, om icke blommorna i sin fulla friskhet under ett grönskande: löfverk förtoge illusionen. Nu år snön borta från gatorna, men torgen och trädgårdarne åro alldeles hvita, och på Forum år det skönaste slådföre, blott det snnnes slädor. — I sammanhang hårmed kan nåmnas, att åfven i Österrikes sydligare provinser vintern år ovanligt stark. Från Bruck vid Leitha beråttas, att 13 man artillerister och en löjtnant, som voro på march till Wien, ihjälfrusit på vågen. Telegraf mellan Förenta Staterna och England. I Nordamerika funderar man verkligen på den jetteplan att anlägga en elektrisk telegraf mellan Newyork och ön Wight vid engelska kusten. De, som ställt sig i spetsen för företaget, tånka förelägga amerikanska kongressen sin plan och begåra 3 millioner dollars till dess utförande. Den elektriska tråden skall öfverdragas med guttapercha och dess varaktighet garanteras för 10 år. En ny epok i Asiens handel har omsider inträdt, heter det i ett bref från Philadelphia af d. 1 Januari; vi hafva nemligen erfarit, att ångfartyget Empire City medfört en full laddning the, silkestyger och porcellån till herrar Livingston, Wells Å Co. i Newyork från Kina, öfver San Francisko, Panama, Chagres o. s. v., hvilket således år det första köpmansgods, som kommit till vårt land öfver Söderhafvet och den smalaste delen af amerikanska fastlandet. — Sannolikt år detta blott förelöparen för en utomordentligt lislig handel. I Newyork träslas redan förberedelser, för att såtta en regelmässig ångsartygsförbindelse i gång mellan San Francisko, Kina och Ostindien öfver Såderhafvet. Nu, likasom i forntiden, år Ostindien alltid OstinTas Ar 2 2 4 FM Lan Freta