RR Sveriges differential-tullsystem. III.) På samma sått, som tull-lindringarna tvinga de fartyg, som vi begagna uti godstransporten på Britannien, att lågga hela kostnaden för resan fram och tillbaka på frakten för våra exportartiklar, så hindra de ju ock, ehuru i mindre mån, fartyg, som afgå från Frankrike, Belgien, Holland Åc, att hitföra kolonialvaror. xödrändisheten för sådana fartyg att segla i barlast ökas derigenom, och alla de tillfällen, då nyssnåmnde varor i dessa lånders hamnar stå jemförelsevis lågre, ån hvartill de kunna ifrån produktionslånderna förskrifvas, gå för oss förlorade. Att dylika konjunkturer ganska ofta intråffa, och åfven af mångfaldiga anledningar måste inträffa, lårer visst ingen bestrida, ej heller att derigenom, i statsekonomisk mening taget, verkliga förlusten för nationen uppstå, ty den nödgas ju att för sin komsumtion begagna varor, för hvilka den gifver mera i vederlag, ån den behöft, om handeln hade fått följa sin naturliga gång. Ett exempel i detta afseende ligger oss nåra till hands; vi mena den nuvarande spekulationen i kaffe. Att skörden i Brasilien och på Java hade slagit illa ut, kånde man tidigt hår, och man följde med uppmårksamhet priserna på de europeiska hufvudmarknaderna för denna artikel. Oaktadt man hyste en god tanka får varan, och marknaden hår ej var mera försedd, ån att man under sådana förhållanden, och om handeln fått följa sin naturliga gång, vål kunde hafva inlåtit sig uti att i tid göra uppköp å de europeiska handelsplatserna, så afhöll man sig dock derifrån. De, som interesserade sig för artikeln, hade nemligen dels sjelfve, i följd af tull-lindringarna, utsåndt order till produktionslånderna, dels visste de, att andra gjort detta, och så långe, som man svåfvade uti ovisshet om och i hvad mån dessa order blefvo utförda, eller ej, ansåg man råttast att ej köpa i Europa. Hårvarande mark nad, som, endast på grund af tulllindringarna, alltid under de sednare åren erhållit sina behof genom direkt införsel, kunde Ju åfven i år blifva fullt försedd, ifall de förenämnde ordernautfördes tånkte man. Imellertid stego briserna i Europa, allt mer och mer i den grad, att, når underråttelser omsider ankommo, att de transatlantiska orderna ej kunnat utföras, man ej vidare vågade att inlåta sig i spekulationskåp. Resultatet håraf år: att chancen att förtjena på kaffe har till en stor del gått förlorad för våra importörer, åfvensom att landet, ifall de existerande lagren åro otillråckliga för vår konsumtion, blir tvunget att gifva vida högre vederlag för sina behof, det år: lemna mera exportvaror derför, ån om våra sbekulative köpmån i tid och på rått ort hade, oförhindrade af tulllindringarna, ansett sig kunna göra de behösliga uppköpen. Numera hör man sållan såsom försvar för tulllindringarna anföras, att de befordra vår export till aflågsna fråmmande lånder; att staten genom deras meddelande såtter köpmannen i stånd att göra våra produkter bekantapå de orter, hvarest de i annat fall ej skulle hafva blifvit kånda, eller med hvilka ingen handelsgemenskap skulle egt rum, utom genom den uppmuntran, de skånka. Förmodligen hafva de, som förr så ofta och behåndigt begagnade sig af desse skenskål, genom egen erfarenhet funnit, att ingen handel med fråmmande lånder, huru aflågsna de ån må vara, låter forcera sig, samt torde måhända nu, om ej öppet, dock i tysthet, erkånna, att man med full trygghet kan åt köpmännens egen spekulationsoch företagsamhetsanda dfverlemna att fritt, utan några anvisningar, få utfinna för sig nya marknader och fördelaktiga afsåttningsorter. De ofvannåmnda satserna åro gengångare af merkantilsystemel. enligt hvilket man ej tilltrodde handeln någon egen kraft, utan ansåg sig böra uppmuntra de handlande till det eller det företaget, och enligt hvilket man, genom bildandet af de der nu saligen afsomnade, tungrodda kompanierna för handelns bedrifvande på aflågsna orter, premier, direkta penningeunderstöd till exportörerna Kc., trodde sig företrådesvis kunna befordra ländernas rikedom, samt på samma gång vidt och bredt —— ) Vi assluta härmed denna artikel. De 2:ne föregående afdelningarna finnas i N:o 8 och 18, och hånvisa vi dertill. Tillika få vi uppmana dem, som anse sig kunna vederlågga oss i premisser eller slutsatser, att upptaga den handske, vi utkastat; vi, å vår sida, förklarande, att vi ej ämna nedlågga striden emot difA.. LEAOAOAOAnOAA vå År oo oe