partiet Gerlach-Stahl. Const. Corr. yttrar, att det icke långre kan vara något tvifvel om att ett parti i landet såtter det hopp till den nuvarande krisen att dermed se hela det konstitutionella våsendet på en gång kastadt öfyer bord. Hamb. Corresp. Berlinerkorrespondent beråttar att orsaken, hvarföre hoppet om en öfverenskommelse emellan regeringen och solkrepresentationen år så godt som uppsisvet, år den, att kronan blott under vissa modifikationer vill gå in på Camphausens amendement, hvilket äfven bekåmpas både af högran och venstran. Högran anser nemligen parskapet köpt för dyrt för sådana koncessioner, hvaremot venstran icke vill gå in på kungens tolkning af skattebevillningsråtten. Venstran fordrar, att når kamrarne icke sammankallas till den lagliga tiden, skall skattevågran intråda, samt att andra kammaren allena skall hafva skattebevillningsråtten (underförstått når första kammaren består af pårer). De sednaste notiserna från Berlin förmäla, att det icke allenast icke bekråftar sig att Brandenburg skall uttråda ur ministeren, utan att det tvertom heter, att både han och Manteuffel skola stanna qvar på sina poster, om ån en partiel ministerföråndring kommer att ega rum. I sammanhang hårmed bör anföras en notis efter Deuts. Reforme, enligt hvilken regeringen icke skulle vara ovillig att gå in på modifikationer i pårskapet, sålunda nemligen, att antalet af de årftliga pårerna och medlemmarne på lifstid minskas, dock ej under totalbeloppet af de valde medlemmarne. Likaledes talar bladet något om höga vederbörandes benågenhet att gå in på sådana andraganden, som betrygga det konstitutionella statslifvets regelmåssighet och sanning.