Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1850, sida 1

hade handskats oförsigtigt med sitt gevår, så att skottet gick låst. Elvira, som satt sörsånkt i tankar, sick ieke nog tid att tygla sin håst. Blixtsnabbt störtade han framåt, under det den unga slickan vacklade i sadeln. Hon uppgaf ett högt rop af sörskråckelse. Hjalmar sporrade sin: -håst för att upphinna henne, men i detsamma såg han en ung man framtråda och gripa tyglarne. Det var en sekunds verk... Elviras håst gick öfver den unge mannen, som blef kullkastad och trampad i hufvudet. I samma ögonblick kastades den unga sliekan ur sadeln, uuder det håsten i vidt sken fortsatte sitt, lopp. Elvira hade icke skadat sig. Hon bibehöll sansningen, men vid hennes fötter läg hennes ålskare i sitt blod. vi införa låsaren i ett sjukrum flerå veckor sednare. Blek som en hamn, sitter en ung flicka vid den bådd, der Viktor Gripensköld långsamt borttynar. Det år hans syster, hans ålskarinna . . . det år Elvira. Viktor slumrar oroligt. Elvira lutar sig