Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 januari 1850, sida 2

stierna. Carl Torpadie. E. A. CaspersonC. E. Lewenhaupt. IT. Cronstrand. Philip Söderkjelm. Carl von Ekensteen. Walter Jochniek. Utrikes nyheter. HAMBURG. Författningsfrågan blir allt mera invecklad. Såsom man torde erinra sig, vågrade senaten införa den af den konstituerande församlingen utarbetade författning, och det nedsattes en komite af 9 medlemmar, för att revidera och omarbeta densamma. Denna kommissions arbete erhöll slutligen efter många vidlyftiga förhandlingar senatens och kollegiernas bifall och förelades den 17 dennes det råstberåttigade borgerskapet till antagande. Den 17 dennes skulle områstningen ega rum, socknevis, såsom vanligt. Borgerskapet mötte så talrikt som någonsin tillförne, 1200 till antalet. Resultatet af omröstningen blef att den af Niomannakomiten omarbetade författning förkastades i 3 socknar med stor majoritet, hvaremot blott 2 socknar med svag majoritet förklarade sig för densamma. Detta resultat tillvågabragtes genom en sammansåttning af de radikale och konservative. Senaten förbehöll sig nu att med det snaraste förelågga sina vidare propositioner i åmnet. Hvari dessa skola bestå vet ingen, lika litet som man vet, hvad det skall blifva af ,hamburgska författningen. Det troligaste år att allt tills vidare blir vid det gamla. Hamburgarne harmas och oroas af rykten om en militårkonvention, som senaten årnar afsluta med Preussen. Preussiska garnisonen i Hamburg skulle förökas och de hamburgska trupperna förlågg as till Preussen. Då beväringspligten nu år allmån i Hamburg, liksom dfverallt i Tyskland, och ingen lega år tilläten, så griper en mångd ungt folk till den utvågen att uttråda ur Hamburgska statssamfundet och assäga sig sin borgarrått, hvilket de kunna göra emot en kostnad af blott 45 mek kurant, för att på detta sått undgå bevåringspligten. HESSEN-DARMSTADT. Man våntar, att andra kammaren kommer att upplösas, sedan den förklarat 4 fängslade demokratiske deputerades arrestering för ett våldförande af författningen. PREUSSEN. I andra kammarens möte den 15 dennes antogs ett andragande af Klaassen, hvilket gick ut på, att kammaren förklarade sig för nådvåndigheten af, att så snart som möjligt insöres fullkomlig likhet i jordens beskattning. Deuts. Reform erfar med förvåning, att Polackarne i Westpreussen stådse kåckare lyfta hufvudet och hafva beslutat, att blott vålja till riksdagen i Erfurt, för att der protestera emot provinsen Preussens införlifvande i tyska förbundet. Polackarne göra i provinsen råkning på majoriteten i 5 kretsar. Enligt Deuts. Reform, motarbetas Preussens planer att komma i spetsen för Tyskland fortfarande af Österrike. Wienerkabinettet tillägges den assigten att tillvågabringa ett söndringsförbund emellan de 4 tyska konungarikena under österrikiskt beskydd, med riksdag i Regensburg. ÖSTERRIKE. Hvar dag bringar en ny provinsförfattning och thy åtföljande val-lag; de åro så der tem meligen skurne öfver en kam. Nu våntas forfattningar för de provinser, som råkna slera kretsar. Dessa försattningar komma deri att afvika frän de andra, att det införes en kretsdag som mellanlånk emellan kommunalrepresentationen och landtdagen, medan kretsdagens förråttningar i de ösrige provinserna äro hånvisade till ett förstårkt landtdagsutskott. Dessa författningar emottagas, såsom det synes, med tillsredsstållelse af befolkningen, emedan de föranleda till den förhoppning, att regeringen, trött af undantagsoch belågringstillståndet, äntligen vill betråda den konstitutionella banan. Blott tvenne punkter göra ett obehagligt intryck på de liberale. Man saknar nemligen den för landtdagsförhandlingarnes frihet och oafhångighet nödvåndiga beståmmelsen, att de deputerade icke kunna dragas till ansvar för sina yttranden och voteringar i mötena, och att öfverhufvud ingen deputerad kan tilltalas eller fångslas, så långe landtdagen år tillsamman, utan dennas samtycke. Vidare år man missnöjd med det mundtliga voteringssåttet vid valen, enår man deri ser faror för valens frihet. Pressen afhåller sig från att kritisera dessa författningar, sannolikligen af instinktmåssig aning om den dermed förbundna fara FårfzålialSarna