ligen uttala vårt omdöme om kapten Zzachrissons handlingssått. Vi hade eljest möjliger ansetts gilla kaptenens beteende och detta kunde. vi hvarken för regementets eller vål egen åras skull tillåta. Dessutom hade ju kapten Zachrisson högtidligen förklarat att hans syftemål med offentligsörandet af hans samtal med hr generalmajoren von Ärbin var att vådja till allmånna opinionen och derigenom uppmanat hvar och en af sina landsmån att yttra deras omdöme i hans sak. Hvem var då mera befogad att såga sin mening ån hans egne kamrater och hade icke vår tystnad, åfven med afseende å detta högtidliga vådjande till allmånna opinionen, af kapten Zachrisson och alla andra med skål kunnat uttydas såsom ett gillande af hans uppförande? Vi kunna ej, eller förestålla 285 att vi varit skyldige att nödvåndigt anse råtten vara på kapten zachrissons sida, derföre att det var han, som vådjade till vårt omdåme. Kaptenen begårde att få veta af oss likasom af alla andra, om vi gillade eller ogillade hans uppförande, och för det vi då i enlighet med vår ötvertygelse vågade såga att vi ogillade det, år det nu som kapten Zachrisson, i den fria yttranderåttens namn, emot oss påstår tjenstens förlust, två års fångelse och 2,000 dalers båter! Det återstår nu att nndersöka huruvida berörde strafsbestämmelse år å vår handling tillåmplig. Till en början anmårka vi, att kongl. duellsplakatet år en undantagslag från den allmånna och såsom sådan efter allmånt godkånda lagstiftningsgrunder icke får utöfver dess ordalydelse tillåmpas. Denna författnings 5 5 , hvilken förmodligen år den som kaptenen Zachrisson vill mot oss åberopa, talar endast om dem -som föröfva den ene mot den andre sådane förgripelser och vanheder, att öfverfalla hvarandra med skymsliga och oqvådesord, föraktligt skuffande och skjutande, hugg och slag samt hotande med kåpp, eller hand, eller annat. Hår förutsåttes pätagligen, att personerne stå emot hvarandra ansigte mot ansigte, men alldeles icke att de förolåmpa hvarandra i skrift, af den naturliga anledning att dueller och slagsmål, hvilkas förekommande år författningens syfternål, låttast uppkommer i brådskillnad af den förolåmpades första ifver att håmnas, hvaremot en sådan anledning för en utmaning alldeles icke förefinnes för den, som genom Vederdelomannens frånvaro icke kan undgå att så besinningstid. Det af kaptenen Lachrisson åberopade kongl. bref till hofråtten i Dorpt af d. 8 Juni 1691 innefattar icke någon lagsörklaring och afser för öfrigt ett så ytterst specielt fall, att det icke af någon, som genomlåser det helt och hållet, kan anses ens för ett prejudikat. Såsom sådant kan deremot i förevarande fall med mera skål råknas Kongl. Maj:ts reskript till Svea hofrått d. 25 Mars 1714, deruti tillätits, att ett mål angående injurier, som förefallit uti skriftvexling inför råtta emellan personer, hvilka eljest stodo under duellplakatet, fick nedlåggas på den grund, att nåmnde plakat icke gåfve vid handen, huruvida så beskaffade injurier egentligen kunde derunder förstås och dragas. Redan den formela omståndigheten att våra uttalade utlåtelser om kaptenen Zachrissons uppförande endast förekommit i ett bref, som dertill icke var ståldt till kaptenen sjelf, utan till en tredje person, torde således vara ett tillråckligt hinder för att bedöma denna sak efter duellsplakatet. Men vi göra oss jemvål förvissade att kongl. krigshosråtten skall sinna sjelfva innehället af våra utlåtelser sädant, att berörde sörsattnings straffbeståmmelser icke derför kunde tillåmpas, åfven om hela vår skrift skulle bedömas på samma sått, som om hvarje dess ord vore af oss till kaptenen Zachrisson mundtligen uttåladt. I hela skriften finnes ingen enda tillvitelse emot kaptenen Zachrisson mera ån den, att han låtit inför allmånheten framlågga tvenne samtal emellan honom och herr generalmajoren von Arbin; och då kaptenen Zachrisson sjelf icke allenast vidgått, utan till och med berömmer sig af detta sitt förfarande, så lårer det icke kunna anses att vi dermed gjort honom någon krånkande beskyllning, hvartill skulle fordrats, att vi tillvitat honom en gerning, som han icke gjort och som enligt sed lig eller borgerlig lag varit förbjuden. Vi hafva endast uttalat vårt omdöme om denna af kaptenen Zachrisson erkånda handling. Vi hafva dervid icke begagnat ett enda skymfligt eller oqvådesord, icke en gång be1 ag hantanan ZaahatasaAna han HM: oo