— ——— — — — — — ——O— —— Al L Unsändj. Frivilliga Brandkorpsen och Mölndal. Götheborgs Friv. Brandkorhs, som alltifrån sin uppkomst bitrådt vid eldens håmmande, icke blott då den utbrutit inom staden och dess område, utan ock på långre eller kortare afstånd derifrån, begaf, sig sör detta ändamål sistliuna Lördag till Mölndal, der den tredje eldsvådan, under loppet af tvenne år, nu hade intråffat. Liksom vid 2:ne de föreg. olyckstillfållena, bedrefs eldslåckningsarbetet åfven denna gång med all den raskhet och oförtrutenhet, som vederborde, så att korpsen på intet vis kan anses hafva gjordt sig skyldig till någon försumlighet eller hinöjdhet, utan i stållet vara förtjent af vederbörandes tacksamhet och erkånsla. Att denna uteblifvit år någonting så vanligt, att korpsen aldrig våntat sig annat. Men alldeles oförväntadt var det deremot för korpsen att midt under sjelfva arbetet med eldens dämpande blilva, icke blott med ord ofredad, utan ock öfverfallen med hugg och slag af åtskilliga personer inom nåmnde by, och det utan att korpsen å sin sida gifvit dertill den ringaste anledning och icke heller sökte att möta våld med våld, som vål hade varit lått att göra i anseende till korpsens manstarka personal. Saken förefaller så mycket mera besynnerlig, som ordförande och ordningsmån, i bynämnden voro tillstäges, men likvål icke företogo det aldraminsta för att afstyra osoget, eller åtminstone lemna korpsens medlemmar det skydd till sine personer, som de utan tvifvel med skål bordt kunna påråkna. Underligt var det ock, att åtskilillige fabriksågare från staden genast afreste, sedan de en liten stund i största lugn och med korslagda armar åsett korpsens arbete; ty nog hade det tillkommit dem att vid ett sådant tillfålle qvarstadna, för att åtminstone hålla sina egna underhafvande i ordning. Allt nog — Friv. Brandkorpsen har i Mölndal fått råna ett bemötande, som den icke vet sig på något sått hafva förtjent, af hvilken bevekelsegrund det ån måtte vara framkalladt. Med anledning håraf har jag fattat det beslut, som jag hårmed får låta komma till allmån kånnedom, att Friv. Brandkorpsen, så länge jag år dess befålhafrarc, med sina apparater icke utrycker utom polisdistriktet vid de eldsvådor, som framdeles kunna inträffa, utan i högst, trångande fall och under intet vilkor till Mölndal, Jag har vål ånnu icke fått tillfålle att inhemta korpsens gemensamma tanka i denna sak, men jag tror icke att korpsen kan-annat ån gilla mitt beslut, och skulle motsatsen intråffa, skall det blifva offentligen tillkånnagifvet. Slutligen kan jag ej underlåta att offentligen betyga 2:ne innevåaare i Mölndal, handlanden Aug. Lindberg och qvarnågaren M:s Andersson, min och korpsens uppriktiga tacksamhet för det humana bemötande, som korpsen af dem fått åtnjuta, icke blott vid denna sista eldsvådan, utan ock vid de tvenne söregående. Götheborg den 29 Januari 1850. 0. Gardell, chef för Friv. Brandkorpsen. RR