till detta tillkånnagifvande åro vålgrundade, och enår det åfven för Wermlands affårsmån år al vigt, att icke uti den eljest vanligtvis så långsamma Fastingen nödgas förspilla en dyrbar tid långre, ån som för affårernas uppgörande verkligen erfordras, så år all anledning, att de skola inståmma i beslutet, och torde derföre uti nåstinstundande vintermarknad hårstådes ett sammantråde böra utsåttas, till hvilket såvål herrar bruksegare som köpmån och dfrige affårsmån inom orten inbjudas, och synes denna inbjudning låmpligast böra utgå från hårvarande handelskorps. I Arvika skall ö öppnas teckning för. ett propeller-äångsartyg om 45 håstars kraft, enår det lilla ångfartyget -Arvika för trafiken på köpingen befunnits otillråckligt. Vi göra låsarne uppmårksamma på en särdeles Tullståndig beråttelse öfver Malmö handel, skeppsfart och sabriksrörelse för förlidet år, hvilken sinnes å ett annat stålle i tidningen och som vi lånat ur Snållposten. Den gifrer ett på en gång slådjande och högt begrepp om den rörelse, som åger rum i Malmå, och visar att Skåne går betydligt framåt i förkofran och företagsamhet. I Berlinertidningen Nationalzeitung låses en korrespondens från Stockholm, i hvilken det bland annat heter: -De på sednaste åren ökade utgifterna för militårens underhåll hafva haft skatternas ökande till nådvåndig följd; man kan derföre icke finna underligt, att missnöjet hos det till största delen fattiga folket derigenom erhållit ny nåring och i många delar af landet redan stigit till en betånklig höjd, Svenska folket hatar Ryssarne, och den hos folket sig alltmer rotfåstande öfvertygelse, att svenska regeringen låter begagna sig till verktyg för ryska planer, gilver ånnu starkare fart åt det allmånna missnöjet. Dersör beklagar man hår högljudt och bittert såvål Ungerns fall som tyska folkets fruktlösa stråfvanden för frihet och enhet. Vid en sorgesåst i Upsala etill den hjeltemodiga ungerska nationens åra-, såg jag, utom de ungerska fanorna, åfven tyska, omhöljda med svart flor, kringbåras af de svenska Apollosönerna under en sorgmarschs toner och vid fackelsken — en anblick, som fyllde mitt tyska hjerta med vemod, men på samma gång med fröjd och hopp.