Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1850, sida 1

——— hus i nåämnde stad gjorde tjenst som galge. Det beråttas, att afråttningarne föregingo midtför fönstren till de rum, hvarest Kirkes ossicerare firade sina orgier, och att vid hvarje skål en arm syndare expedierades, Når delinqventerne i de sista dödsryckningarne sprattlade med benen, befalte Kirke trumslagarne att slå på trummorna. Han ville gifva rebellerna, sade han, musik till deras dans. En sågen går, att en af fångarne icke en gång tillgodonjöt fördelen af en hastig död. Tenne gånger upphångdes han, och tvenne gånger nedskars han igen. Tvenne gånger tillspordes han, om han ångrade sitt förråderi, och två gånger svarade han, om hångningsförsöket skulle förnyas, ville han göra det. Sedan hångdes han upp får sista gången. Så många döda kroppar syrdelades, att bödeln stod i blod upp till fotvristen. Han bitråddes af en stackars man, hvars undersåtliga trohet misstånktes och som tvingades att Jösa silt lif genom att koka sina vånners lemningar i beck. Den bonde, som samtyckt att utföra detta rysliga arbete, återvånde sedan till sin plog. Men liksom ett Cains mårke sattes på honom. Han var i hela byen kånd under namnet lom Kokare. Bönderna beråttade i långliga tider, att, ehuru han, genom en skamlig och syndig gerning, råddat sig från Lammens håmnd, hade han likvål ej. undsluppit en högre hämnare. I ett svårt ovåder sökte han skydd under en ek, och dödades der af blixten. Antalet af de på detta sått. slagtade offren kan icke med visshet beståmmas. I London trodde man imellertid, att Kirke låt afråtta c:a 100 fångar under första veckan efter slaget vid Sedgemoor. Grymhet var likvål icke denna mans enda fel. Han ålskade Mammon, och var ingen nybörjare i konsten att utpressa penningar. Ett pass kunde köpas af honom för 30 eller 40 E; och med ett sådant pass, ehuru af intet vårde i lagen, kunde köparen oantastad passera Lammens poster, nå en sjöstad och fly till ett fråmmande land. Kirke var åfvenledes, på sitt plumpa och vilda sått, en ålskare af nöjen; och ingenting år mera sannolikt, ån att han anvånde sin makt för att bereda sig tillfållen att tillfredsstålla sina tygellösa begår. Det beråttas, att han besegrade en vacker qvinnas dygd genom löfte att skona en persons lif, vid hvilken hon var innerligen fåstad, och att han, sedan hon uppfyllt hans åstundan, visade henne hångande i galgen de lislösa lemningarue af den, för hvars kull hon uppoffrat sin heder. Denna beråttelse har dock aldrig blifvit bevisad, och underkastas dess tillförlitlighet tvifvelsmål. Styrelsen blef imellertid snart missbelåten med Kirke, ingalunda för hans barbariska behandling af fångarne, utan för den interesserade mildhet han visat emot rika rebeller. Han blef snart återkallad från vestern. Kirke år ett bevis på, till hvilka motsågelser menniskan år i stånd. Principlös som han var motstod han åndå, måjligen till följe I af en viss hederskånsla, alla lockelser att ölvergå till påfviska låran. Man kunde såga ö om honom, som om en annan brittisk statsman på den tiden, att han var god protestant, men dålig kristen. Straxt efter hans återkomst från de blodiga bedrifterna i Sommer— — — — — ———m—m—m— — ——————ÅVrrrvoi