Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1850, sida 2

möjligt. Tidningen Times innehåller med anledning håraf en artikel, ur hvilken vi meddela följande reflexiotier: En förelåsning öfver sreden, hållen för en församling, som år förberedd på att höra den, skall aldrig kunna tilltåppa mynningen på en enda muskött, eller afbryta spetsen på en enda bajonett. Det hjelper icke att utrota tvenne nationers fördomar; det skulle icke hafva något synnerligt inslytande på krigseller fredsfrågan, når den verkliga knipan kommer. En ömsesidig okunnighet om hvarandras interessen, åsigter och kånslor, år verkliga orsaken till de så långe fortsatta tvisterna mellan den civiliserade verldens nationer. Okunnigheten har varit den sanna roten till det onda, ty det år den, som gjort massorna till nåstan viljeoch kånslolösa verktyg i herrskarnes hånder. Litteraturen, sävål i ordets allmånnare betydelse, som i den mera inskrånkta betydelsen af tidningspressen, har bidragit mycket till att kullstörta fördomarne, mildra hatet och skingra okunnigheten. Men olyckligtvis kan litteraturen åfven hafva en mindre lycklig inflytelse; den kan lika lått uppelda till krig, som ölvertala till fred. Men det finnes eu annat medel, genom hvilket lidelserna och fördomarne hos nationerna kunna hällas inom tillbörliga grånsor, och detta medel består deruti, att de individer, af hvilka nationerna åro sammansatta, ståndigt gifvas tillfällen till umgånge med hvarandra, hvarigenom deras interessen blifva så oupplösligt sammanblandade, att hvarje försök att ätskilja dessa intressen och splittra deras åsigter, skulle återsalla på upphofsmånnens hufvuden eller stranda såsom: ett löjligt påfund. Denna sammansmåltning af tvenne nationer, utan att någon af desse förlorar det ringaste af sin nationalitet, blir visserligen ett långsammare operationssått, ån att hålla en förelåsning öfver freden, men i långden skall den visa sig mera verksam. — — — Det synes oss omöjligt, att en fransk deputerad kan uppehålla sig 6 veckor i London och vid sin återkomst till Paris kallblodigt rösta för fiendtligheter mot England. Lika omöjligt synes det oss, att en engelsk parlamentsledamot, som ånnu doftar af bulevarderna, kan lifvas af annat ån vånskapliga kånslor för de glada svårmar, bland hvilka han på ett så trefligt sått tillbringat sina ferier. Huru mycket vorksammare skulle icke denna vånskapsalstrande inslytelse visa sig, når den utvidgas från deputerade till våljare, från den man, som undertecknar anvisningar på tusen pund, till den, som någon gäng eger en tiopundsnot. — — Af de fria, snabba och vålordnade kommunikationerna mellan franska och engelska folken skola vi snart skörda frukter i varma och vånskapliga kånslor mellan de båda folken. Det finnes tre sått, på hvilka en engelsman kan studera Frankrike och fransmånnen. Två hafva vi redan antydt; han kan låsa deras litteraturs förnåmsta alster, han kan taga en bok af Sismondi, Barante och Guizot i handen — det år det första såttet. För att blifva nårmare bekant med hvardagslifvet i Frankrike bör han sedan i vårt tycke, taga sin tillflykt till tidningarne, till Debats, Constitutionnels och Nationals spalter — det blefve det andra såttet, och det skulle ånnu nårmare låra honom känna Frankrike sådant det nu år. Men han kan göra ånnu mera; genom att en och annan — — — gång besöka Frankrikes hufvndstad kan han på en vecka inhemta mera, ån genom slitigt studerande af franska historien och franska tidningar på ett år — detta blefve det tredje och yppersta såttet. Vi rekommendera detta sistnåmnda, såsom ett medel att betrygga fortfarandet af den fred, som nu lyckligtvis består mellan de båda nationerna.mm — HA — Banko-assignationerna.