Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1850, sida 3

C— —4 r C— rös 27. SM. EXXZX vÅU 14 det geografiska sällskapets tidning, meddelade han sina vånner en beråttelse om sin resa långs kusten till Dahomey. Från Dahomey återvånde han till kusten, efter att hafva berest en trakt, som före och troligen åfven efter. honom ingen Europå betrådt. Hans helsa blef imellertid för alltid bruten och han led under denna resa förfärligt af det gamla bensäret. Befarande att hafva fått kallbrand i det, hade han en gång tråssat förberedelser att sjelf såga af det, en omståndighet, som vittnar om denne mans utomordentliga, beundransvårda beslutsamhet och mod. Alla dessa resor företogos med en sparsamt försedd kassa; vid sin ankomst till Whydah var denna en gång så uttömd, att han, såsom han uttryckte sig, var nödsakad att såtta sig sjelf i pant för ett penningförskott, till hvars betalande det skulle erfordrats flera års arbete på kusten. Ur denna obehagliga stållning befriades han af sina vånner, som sammansköto en betydlig summa, med hvilken han åmnade företaga en resa från Cap Coast till Tombuctu, men hans helsotillstånd tvang honom att återvånda till England. Han utnämndes derpå till engelsk vice konsul i Dahomey, men dog, innan han uppnått sin beståmmelseort. Pressen i New-York har, hvad företagsamhetsanda betråffar, knappt sin like i verlden, med undantag kanske af den i London. Bland tidningarnes sednaste företag, för att förskaffa sig hastiga underråttelser från utlandef, bör framför allt nåmnas uppråttandet af en veckopost mellan Halifax och S:t John i Nya Braunschweig, en vågsträcka af öfver 300 engelska mil, hvilka tillryggalades med en hastighet af 20 eng. mil i timman, undantagandes i November, December och Januari månader, då årstiden och vågarnes usla skick minskade denna hastighet. Från S:t John telegraferades underråttelserna till New-York, som ligger på 600 mils afstånd från denna stad och således 900 mil från Halifax. Veckoutgiften för en depesch på 3000 ord var 200 Dollars, då deri inberåknades reseomkostnaderna för underråttelsens bringande från Halifax till S:t John. Nu år en telegraf uppråttad åfven mellan dessa ståder, så att veckoposten mellan dem blifvit öfverslödig, men telegrafen måste betalas, och betalningen belöper sig för de 3000 ord, om hvilka pressen kontraherat, till 5000 a 6000 Dollars om året. En kKarrikaturtecknare inför rätta. Engelsk domstols-seen. I staden Cork har nyligen en sak blifvit anhångiggjord inför råtten, med anledning af offentligt uthångda karrikaturteckningar. Tvenne borgare, en vintappare och cigarrhandlare vid namn James Hynes, och en herr Georges Sullivan, hade nemligen anklagat en artist vid namn Henry Fryth (som skildras såsom en rödhårig, ung man) för att hafva förlöjligat deras personer och skadat dem i utöfvandet af deras yrken, genom oflentligt uthängande af karrikaturer, föreställande herr Hynes, sysselsatt med tillagande af ett drickesslas punsch till George Sullivan, hvars hand syntes utsträckt, som om han vore innerligt begärlig ester att få satt på den upplifvande drycken; herr Sullivan afbildas dessutom med hatten nedtryckt öfver pannan, en cigarrstump i munnen och i en hofverande ställning. Kärandernas sakförare, herr Walsh, anmärkte, att det var svarandens egen skuld, att saken blifvit hånskjuten till domstol, ty då de kårande erforo, att karrikäturer af dem voro offentligt uthångda och tillockade en ofantlig svårm åskådare, hade de anmodat herr prokuratorn Fitzgerald att tillskrifva karikaturernas upphofsman, herr Fryth, och råda honom nedtaga teekningarne;, men i stället för att följa detta råd, hade herr Fryth uppklistrat brefvet under karrikaturerna, hvarigenom saken blef ånnu löjligare. Hr Fryth blef nu ståmd, men det gick med ståmningen som med prokuratorns bref; han låt såtta plakatet inom glas och ram samt uthångde åfven det under karrikaturerna (skratt från åhörarnes bänkar). på detta sätt — utbrast de båda karrikerade personernas advokat, herr Walsh — åsblir öfverheten förlöjligad! Skaror af menniskor hafva samlats, för att beskåda teckningen, ja, sedan den stora statsprocessen har ingen rättegång väckt så allmänt interesse. Den ene af kåranderna (herr Hy nes) år egare af ett ganska aktningsvårdt etablissement i Patrick-Street, hvarest försåljas öl, spirituosa, cigarrer och tobak, och der en mångd unga, hyggliga män samlas en eller två timmar om aftnarne, för att i all sköns vånskap språka vid ett glas öl eller punsch och råka en cigarr. Herr Hynes år nu afritad, sysselsatt att tillaga ett glas punsch åt en herre, som tyckes gripa begårligt efter det, så begårligt nemligen, som hans uppenbart druckna tillstånd kan tillåta (skratt). Denna kund år afbildad i fullkomligt rusigt tillstånd, med låpparne matt slutna kring en cigarr, som han med måda tyckes kunna fasthålla, med ett ord: han ser ut som en man ombord på ett fartyg, hvilken år nåra att falla omkull och dessutom år i ytterlig grad sjösjuk. (Skratt från åhörarnes bänkar. Det kunde visserligen vara mycket löjligt för de herrar, som roade sig med att betrakta karrikaturen, men för herr Sullivan, som är en man till åren, sader för en talrik och aktningsvärd samilj samt i många år beklädt en offentlig, ansvarsfull post år det långt ifrån att vara löjligt. Man vill måhånda invånda: hvarför har icke herr Hynes eller herr Sullivan tagit en kåpp och förstört karrikaturen? Denna fråga vore också på sin plats, ty en