Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1850, sida 1

222221171771 —— ställe, som dessutom blifvit historiskt märkvårdigt, förnämligast genom följande tilldragelser, till hvilka ställets belågenhet vid grånsen af Småland gifvit anledning. Här hafva åtskilliga i Nordens sornhåfder mårkliga kongresser och fredslut blifvit beramade och hvilka af stållet erhållit sitt namn: År 1304 möttes hår konungarne af Sverige, Danmark och Norrige med sina drottningar; likaledes intråffade hår år 1571 emellan Sveriges och Danmarks konungar ett möte, på hvilket åtskilliga tvisteåmnen då blefvo ,oafgjorde, hvilka några år derefter under måtena mellan svenska och danska fullmåktige åren 1575 och 1580 förekommo till asgörande. Det mårkvärdiga ste af alla de kongresser och möten, som hår hållits, var det, som intråffade år 1613, såvål till sina följder, som till de utmårkta personligheter, som håruti deltogo. Hår rådplågade trenne af den tidens, och kanhånda många tidehvarfs, mårkvårdigaste mån; nemligen Gustaf II Adolf, Christian IV och Axel Oxenstjerna, om att åt norden bereda ett förloradt fredslugn, i den af vår historia bekanta freden i Knåred, som ofvannåämnde år undertecknades. En annan hår ofvan antydd håndelse, som intråffade i Knåred sistlidne Sept., var i sitt slag ganska sållsam och utgjorde långe ett samtalsämne i trakten deromkring. Knåreds församling hade efter flera års förberedelser beslutat att bygga sig en ny kyrka, motsvarande den tillvåxande folknummern. Denna tempelbyggnad, hvartill ritning i vanlig ordning var uppråttad af öfverintendentsembetet i Stockholm, ansågs blifva en af de största och prydligaste på landet, och tilltagen i ganska kolossala dimensioner. kyrkans byggnad hade försiggått i tvenne år och bedrifvits med all den arbetskrast, församlingen kunde disponera, oberåknadt, att de penningar, hvilka voro samlade för detta åndamål, och som utgjorde omkring 14,000 rdr, stodo inne hos de i allmänhet mindre bemedlade församlingsboerna. Efter mycket arbete och stora anstrångningar hade församlingen åndtligen den glådjen att sistlidne höst få sitt stora och prydliga tempel fårdigt, så till sina yttre som inre delar. Klockorna voro redan upphångde i tornet. Lördagen den 29:de Sept. lade byggmästaren sista handen vid sitt arbete, medelst korsets uppsåttande på tornets spets, och nu blånkte redan kristendomens symbol i solens sken öfver det nya templet. ÅÄtskilliga betånkliga tecken hade flera gånger efter hvarandra visat sig, såsom mindre remnor i murarne, samt att ett och annat stycke murtegel brustit loss af den stora tryckningen, emedan murverket blifvit uppfördi af murtegel och gråsten om hvartannat; men ingen kunde åndå ana den olycka, som stundade. Följande dagen, eller Söndagen den 30:de Sept. om morgonen, skulle en person gå upp i tornet för att ringa första gången till gudstjensten, och försökte fördenskull att få klockan i gång, hvilket likvål ej lyckadas. Drången, hvilken trodde att klockaxlarne ej voro tillråckligt smorde, skyndade hem till. klockaregården för att hemta de dertill nödige saker och befann sig med dessa på återvågen till kyrkan, då han till sin stora håpnad, och förvåning säg det höga tornet med ett försårligt brak störta tillsamman. För att liksom fullborda detta förstörelsens verk,