Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1850, sida 1

Article Image
————— man att nåstan hvarje bonde i något landsortsblad har låst om håndelserna vid Eidern och Donau samt med deltagande och beundran omtalar Ungrarnes hjeltemod och sosterlandskärlek och harmas öfver det förråderi, för hvilket de föllo ett offer. Danskar och Ungrare hafva under den sednare tiden utgjort allmånna samtalsåmnet åfven bland allmogen. — Ibland tilldragelser inom fåderneslandet har Zachrissonska affåren på en tid mest tagit allmånhetens uppmårksamhet i anspråk. Hvarthån man fårdades, med hvem man talade, herreman eller bonde, så var det en nåstan stereotypisk fråga Hur går det med kapten Zachrisson?y Öfverallt höll man sig blott till det enkla faktum, att kapten. Z. för sitt deltagande i ett resormsällskaps förhandlingar blifvit förbigången och förföljd. Når nu den ofantligt öfvervågande majoriteten insett represenålonsreformens nödvåndighet och önskar dess framgång, så har denna håndelse, mer ån någon annan, framkallat ogillande och missnöje. Ibland de många omdömen och yttranden denna sak framkallat må hår anföras hvad en förståndig bonde i ett sållskap yttrade: -Så långe i Ljenst varande löntagare, både militårer och civila, på riddarhuset ega rått att beskatta oss, som få betala lönerna; så långe bör det åfven stå en sådan man fritt att deltaga i sållskaper, som hafva allmänt vål till föremål, utan afseende på om han år adelsman eller ej, ty en officer skall ju i allt annat anses som adelig vederlike; så tycka vi bönder. Mången gillade gubbens äsigter, hvilka jag härmedelst i förtroende meddelat. Jag har ofvan nåmnt om interesset för Ungrarne. Att deltagandet för detta ådla, men olyckliga folk var allmånt, det minnes hvar och en, i hvars bröst finnes ett för den förtryckta menskligheten klappande hjerta; men att Ungrarnes hjeltemodiga frihetskamp direkte skulle inverka på industrien och vålståndet inom en aflågsen landsort i vårt gamla Sverige, torde deremot vara mindre kunnigt. Håndelsen år följande: I Markaryds pastorat i södra Småland har allmogen i flera år tillverkat råfskedar och i denna industri gått ganska långt. Stora foror med bamburör uppköpas från sjöståderna till dessa trakter, och antalet af de våfskedar, som deraf tillverkas, år så betydligt, att icke allenast hela Skandinavien, utan åfven Finland ånda in åt Ryssland, från Markaryd förses med denna artikel. Till sistnåmnda lånder går ett stort antal våfskedar, och de förmögnare ibland allmogen, som endast sysselsåtta sig som uppköpare, hafva betydliga upplag deraf på aflågsnare orter. Når nu kriget i Ungern utbröt och Felfherrskarens landsfaderliga öga måste våndas från sina kåra undersåter till upprorsmakarne vid Theiss, så blef det bums förbjudet för fremmande att idka köpenskap i Finland. Följden blef en stor och oförutsedd stagnation ibland solket i Markaryd, och mången, som har upplag af våfskedar i Finland, vet icke når, eller på hvad sått desamma skola kunna afyttras. Ännu svärare lårer det hådanester blifva, att med svenska väfskedar göra något liberalt inslag i de goda sinnarnas lojala våsnader. Med anledning af en förliden höst intråffad håndelse gjordes en liten utslygt åt Knåred, ett

24 januari 1850, sida 1

Thumbnail