Sabina gick att författa ett svar till prosten Blomstedt, deri hon utbad sig 3 veckors betänketid. J som ålsken, ... J veten, att hon var förlorad ... En qvinna, som begår betånketid, år redan vunnen, och mamsell Sabina Krusenstedt utgjorde icke något undantag från den allmånna regeln. Sjunde Kapitlet. Festiviteter på Adelsnäs. Att beskrifva en fest år i allmånhet en ganska kinkig uppgift för en romanförfattare i våra dagar, och detta af det enkla skål, att så många tusende festiviteter redan förut blifvit beskrifna att knappt nog något nytt lårer vara att såga. Kostymbaler, maskrader, fyrverkerier, jagtpartier — ack, de fransyska författarne hafva redan uttömt allt sådant och lemnat åt oss att tröska på bara halmem. Och likvål nödgas jag dock sanningenligt beråtta om några tilldragelser från de tre sestliga dagarne på Adelsnås, åfven med risk att våra låsarinnor skola utropa: Sädane der beskrifningar kan man ju låsa i hundratals romaner. (Forts.) —— AA —