Akta dig. ... Gå ej och bli kår.Det år redan undangjordt. Du vet, Sabina, att jag år eldfångd som krut! Jag år verkligen redan smått kår i den gudomliga Fanny.Hyad! — skrek systern, — du skulle gå och förålska dig i ett adligt höns . . . du, som år en sådan demokrat. . . Du borde blygas!Hur kan man vara så ensidig — återtog Hjalmar, ryckande på axlarne. — Finnes det då icke förtråffliga menniskor bland alla klasser?Men du skrifver ju emot adeln... Du hatar ju aristokratien?PFrinciperna, ja! — sade Hjalmar. — Jag anser den oråttvis och irrationel, men om jag hatar principen, så år det ej derföre sagdt, att jag skall hata adelsmånnen och ånnu mindre deras döttrar. Posten, herr patron.— sade såttaren, i det han intrådde och lemnade sin husbonde en mångd bref och tidningar. Hjalmar tog brefven, gick in i sitt arbetsrum, kastade sig på soffan och bröt ett af dem. Hvad, från Viktor Gripensköld!( — mumlade han, — låt se hvad han skrifver, min stackars melankoliske vån.,