ti — 333 året tagit 7000 skeppund från Götheborg emot 3000 år 1848. Denna afsåttning på ett så stort och rikt land år dock lumpen och har under båttre tider varit mycket större; men de politiska skakningarne måste der verka ofördelaktigt, ehuru den ovanligt höga tullsatsen å ullåndskt jern, tillkommen af Fransmånnens fåfånga åslan att af deras dertill opassande malmer vilja bereda ett godt ståljern, torde utgöra det förnåmsta hindret för en utvidgad afsättning af Svenskt jern på detta land. Det vore imellertid mårkvårdigt, om icke Englands exempel af ett friare hanqelssystem skulle snart göra sig gållande ålven hos Frankrikes statsmån och sker detta, samt stadgar sig Frankrikes nårvarande politiska statsskick, så har den Svenska jernhandteringen om några år att emotse en måhånda lika god kund i Frankrike, som nu i England och Amerika. Till dessa synnsamma yttre förhållanden komma åfven några inre, såsom en vacker vinter för alla slags körslor, billiga koloch sådespriser, samt god vattentillgång, hvilken år att emotse, då snön hittills fallit med östliga vindar. Sammanfattar man nu allt detta, så torde Wermland med temlig såkerhet uti det nyss ingångna kunna emotse ett godt år för dess bergsbrukshandtering. Vi komma nu till den tredje af de Wermlåndska hufvudprodukter, hvilka ingå i den större handeln, nemligen trådvaruartiklarne. Det var en tid då den vida största delen af de skogar, hvarifrån sågverksegarne så vål inom Wermland, som de öfriga provinserna kring Wenern, hemta sina behof af sågblockar, ånnu befunnos i allmogens ego. På hemman af en ofantlig utstråckning med skogar af slere qvadratmils rymd födde sig en mångd åboer genom timmerhandeln, generation efter generation, hvilka oupphörligt tillvexte på samma gång som skogarne uthöggos och jordbruket försummades och vansköttes. Ett sådant sakernas tillstånd kan dock icke fortfara i evighet. Äntingen måste skogarne af den öfverdriina axerkningen, och missvården i öfigutödas eller ock måste den vaknande och förutseende spekulationsandan hos de större affårsmånnen, sårdeles sågverksegarne, tvinga dem att söka åtkomma sjelfva den jord, hvarpå skogen våxer, i stållet för en konkurrerande upphandling af det fållda timret, eller om afverkningen på vissa år. En dyrköpt erfarenhet inom Wermland har dessutom bekråftat den gamla åsigten, att jordbruket år den enda ovanskliga rikedomskållan och det enda förådlande lesnadsyrket för vår allmoge, måhånda med undantag för bergslagen, der en annan lönande och stadigvarande sysselsåttning erbjuder sig; ty oaktadt de ofantliga summor, som årligen gingo till de norra socknarne för timmer och slötning deraf, har det likvål visat sig, att den starkt tillvåxande populationen alldeles icke förkofrat sig hvarken i ekonomiskt vålstånd eller intellektuell lyftning på. långt når i samma skala, som de betydliga förtjensterna på timmerrörelsen bordt föranleda till. Många särskilda omståndigheter, måhånda icke minst timmeruppköparnes interessen, hafva vål hårtill bidragit; men såsom den verksammaste anledningen framstår i alla håndelser naturen af sjelfva yrket. ; : en ——————