Hat och försoning. — (Forts. fr. N:o 18). Skola vi bjuda Elvira Willner till vår fest?frågade majoren. Åh ja — hvarför icke? Hon år ju hans dotter och det år icke henne, jag hatar. — Se så, nu går jag. Sof nu båst du gitter, kåra Gripensköld.Den stolta frun aflågsnade sig och majoren inslumrade åter och drömde om sin ungkarlstid. Sjette kapitlet. Ett bref. Då Hjalmar, efter samtalet med majoren, återkom hem, fann han Sabina i full inspiration gående fram och tillbaka på solfvet och deklamerande med halfhög röst några verser. Hjalmar kastade hatt, käpp. och handskar ifrån sig och utstråckte sig på soffan, utan att systern tycktes gifva akt på hans nårvaro. Det var f-n, hvad du år inspirerad, Sa