Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1850, sida 2

JO — det var notariens far.-Och han har en syster... Jag påminner mig en sådan.... En vindögd, mager och koppårrig person.Alldeles rigtigt... Hon heter Sabina och år ett mycket litterårt fruntimmer .... en komplett blåstrumpa... Utan tvifvel år det hon, som författat den smådliga novellen.-Notarien påstod, att han ej kånde innehållet förrån det var för sent; men han ville ej uppgifva författaren, och min far ätnöjde sig med hans löfte att afbryta beråttelsen... Men hurudan år då denne notarie egentligen.-Du må tro, att han år en mycket notabel person hårstades... ett rigtigt lejon i Kråkköping... Alla flickor åro förtjusta i honom.O, då år han såkert högst insam ... alldeles odråglig... Imedlertid ser han dock ganska bra ut... Det år onekligt... Men småstadslejon åro i alla fall min förskråckelse.Men denne år icke nägot af de vanliga — invånde tanten. — Jag har slera gånger varit i sållskap med honom under de besök, jag gjort i Kråkkåping. Han år måhånda